Full betyder inte dum!
2014-05-31 @ 19:26:54
Idag var jag på boendestödet, där jag mötte upp Mary. Vi var båda så trötta, så vi stannade inte så länge. Ska gå imorgon också, det är en del av helgen numera. Det känns bra.
Vi hämtade ut ett paket innan vi blev för trötta. En riktig liten godislåda från fina Marie som gått loss på Ullared. Det var rena julafton, och i paketet fanns flera andra paket. Sådant som ljusar upp lite. Underskatta inte den materiella lyckan.
Sedan sov jag ett tag under kedjetäcket och har inte gjort någonting vettigt idag utom att duscha. Jag kunde smöra en macka med mitt hår... Inte fräscht. Men nu är jag ren och doftar av en av parfymerna jag fick av Marie med Marilyn Monroe.
Snorar lite här, hostar lite där och känner mig hängig och får nästäppa, trött i lungorna trots att jag inte röker längre men jag hostar upp lite slem och det är ju bra. Ut med skiten, jag orkar inte vara förkyld. Det kunde helt klart varit värre, jag har inte haft någon feber eller så, vad jag vet. Visserligen har jag känt mig frusen men det har inte varit en såndär riktig feberfrossa.
Ikväll blir det dålig TV-underhållning, och inte mycket mer än så. Ikväll verkar de inte festa lika hårt här i trappuppgången, men det går förbi folk hela tiden som trotsar regnet och strosar omkring med sina ölburkar och -flaskor. Så länge de inte stör mig så är det okej för mig.
Jag menar inte att jag inte gillar att festa, men man behöver ju inte vara dum i huvudet bara för att man blir full. Eller hur?
Drömtillstånd.
2014-05-31 @ 12:36:00
I natt har jag sovit stötvis. Det var svårt att somna för att grannarna festade hårt i sin lägenhet, i trappuppgången och utanför mitt fönster. Det är fantastiskt hur ljudnivån går upp med alkoholnivån. Jag ville inte vara grinig och ringa störningsjouren så jag dåsade av till och från. Jag vågade aldrig kolla på klockan eftersom det bara skulle stressa mig att se hur sent det var.
Jag har drömt otroliga drömmar. Olivia var mästare över alla världar jag brukar besöka när jag sover, de med olika tyngdkraft, och hon presenterade mig för olika Kejsare. Sedan sprang jag i skogen för att hinna ifatt mina föräldrar, de hade ett uppdrag att utföra och jag var en del av uppdraget. Den första drömmen med de olika världarna är en återkommande dröm, att jag sprang och hade tidspress handlade nog om boken jag läser nu.
Jag drömde också att jag åkte till Nordmaling och hade ont i ryggen. Jag träffade min läkare och klagade på ryggvärken - jag är inte fri den fast jag sover. Min rygg är en katastrof.
Jag är så trött. Det har nästan varit jobbigt att sova den här natten. Puffen väckte mig aldrig, han tog sovmorgon han också. När jag sov så drömde jag. När jag var vaken önskade jag att jag sov trots drömmarna.
Jag vet också att jag pratat mycket i sömnen i natt, jag har varit halvsovandes och behövt berätta om allting för Mary eller svara någon i drömmen.
Kanske ska ställa upp en videokamera och filma mig när jag sover. Det vore roligt att höra vad jag pysslar med, tydligen pratar jag, sjunger, stönar och så vidare väldigt mycket. Oftast har jag naturligtvis ingen aning om vad jag gör, jag sover ju.
Gillar du dina grannar?
2014-05-30 @ 17:39:09
Jag hör att grannarna har fest ikväll. Man vet aldrig vad man kan förvänta sig här, folk som pissar från balkongen, rödvinsspyor i trapphuset, glaskross, vad som helst verkar kunna ske här, just i vår trappuppgång. Väldigt otrevligt.
Förra veckan knackade någon febrilt på mitt sovrumsfönster. Jag var yrvaken och slängde en blick på klockan. 03.20 var den och jag hade väl somnat strax innan 00. De fortsatte knacka, jag tog på mig byxor till mitt nattlinne och gick ut i trappuppgången. Tre fjortisar står och vill in.
"Gör. Aldrig. Sådär. Igen" säger jag och släpper in dem.
"Jag glömde min mobiiil hos en kille!!!"
Som om jag bryr mig. Jag sov. Hoppas att de hade vett att skämmas, men jag tror inte det för ingen bad om ursäkt.
Nästa gång tar jag med mig Puffen och säger att han bits. Fast han ser inte farlig ut alls och skulle säkert börja gulla med tjejerna. Puffen älskar alla som älskar Puffen. Med sitt underbett är det nog svårt att ta honom på allvar, samt med nya valpklippningen.
Vad tusan gör man om det inte är Let's Dance liksom? Nu tar jag tantpoäng alltså. Jag antar att jag ser en film eller läser en bok och försöker att inte stressa i onödan. Jag kunde inte vila idag, det bara gick inte. Samtidigt kan jag inte heller fokusera helt. Det blir en väldigt platt tillvaro.
Jag tror att jag ska tända lite rökelser och stirra ut i den grå verkligheten och tänka igenom min tillvaro.
Fredag, handlat.
2014-05-30 @ 12:12:46
Jag slarvade bort min mobil i sömnen (= jag slarvade bort min väckarklocka) och var yrvaken när Em kom förbi på förmiddagen. På med kläderna och iväg. Nu har jag inhandlat kattmat, bra kattsand och handlat till mig och Mary. Jag fick inte med mig allt jag borde köpt för att jag inte riktigt hängde med. Jag snorade mest och harklade mig, jag blev visst förkyld tillslut. Jag har inte varit förkyld på hela hösten och vintern, det kom då lägligt. Jädra skit.
Jag tänkte vila ett tag och hoppas att det på något sätt blir bekvämare att vara sjuk då, under kedjetäcket. Underbara kedjetäcke. Jag är så glad att jag fått det utskrivet.
Puffen är så jädra söt, lillskiten. Em har gjort ett bra jobb med hans päls, han är alldeles mjuk och luktar gott. Dessutom ser han bättre och jag tror att även om processen innebar att han högg efter Em så tycker han att det är skönt att vara kortklippt.
Nu, vila.
Doften av hägg.
2014-05-29 @ 16:16:00
Förkylningen skakar om hela min kropp. Jag har ont i halsen, känningar i öronen, snörvlar och har ont i hela kroppen. Dessutom har jag ont i ryggen, i vanlig ordning. Inflammation i tandköttet runt en visdomstand. Då måste man få klaga lite, eller hur?
Imorgon är det klämdag så jag är osäker på om jag får tag på någon hos vårdcentralen, men jag kan ju i alla fall testa.
Jag gillar inte att det är röd dag idag, en torsdag. Det är nu som jag brukar helgstäda med boendestödet, så vardagen har fallit bitar litegrann. Jag orkar inte mycket för att jag är förkyld, i det där stadiet där det just brutit ut och man är sådär hängig och trött ständigt. Dessutom är det svårt att inta fast föda när man har så ont i käften.
Ute doftar det underbart, häggen blomstrar och det är nog en av mina favoritblommor någonsin. Den här tiden på året har alltid betytt extra mycket för mig, just för att den är så mystisk och jag känner mig närmare den andliga världen än någon annan tid på året. Dagarna är långa men kräver ingenting av mig. Blomstren hyllar solen, och jag med dem.
Hela familjen samlad.
2014-05-28 @ 16:13:53
Lill-Puffen med det stora egot är hemma igen! Han har varit på kollo hos tant Emmelie och blivit omskött och ombonad. Så liten han är utan sin vinterpäls! Tydligen har han varit mycket duktig också, lydig och fin. Bara goda betyg.
Mary är hemma på permission. Hela familjen är samlad igen.
Idag har vi varit på taco-lunch hos boendestödet. Det var massor av folk, vi måste varit strax över 20 stycken allt som allt. Vi åt och drack och det blev mycket prat. Jag blev lite snurrig av alla intryck och gav tillslut upp med att försöka hänga med i något samtalsämne, det var ett enda sorl. Men trevligt var det. Och gott.
Mary tar igen sig på sängen och jag tänkte få lite läsande gjort. Jag är inne i en period då jag gärna läser, men har ganska dåligt fokus. Därför läser jag just nu "På andra sidan gryningen" som är den sjunde och sista boken i serien "Imorgon när kriget kom" av John Marsden. Ungdomslitteratur när den är som bäst, faktiskt. John Marsden inspirerar mig mycket i mitt eget skrivande, jag tycker att han är en fantastisk författare.
Borde lägga upp mitt eget skrivande igen, skriva färdigt boken, så att ni får något bra att bita i framöver.O
Tisdag, mål och mening.
2014-05-27 @ 18:17:12
Idag har jag haft läkarsamtal. Solian ska höjas ikväll och jag är uppe på behandlande dos vilket innebär att jag snart kan sänka Seroquelen.
Jag måste träffa en sjukgymnast, helst igår. Jag måste ringa och omlista mig så att jag hör till Ålidhems vårdcentral och kan söka hjälp där. Min rygg är en katastrof och jag har mycket ont. Jag gör stretchövningar men jag tror att det kan vara mer än ischias, antagligen ett snett bäcken. Jag vet inte, jag är ingen läkare men jag vet att jag har ont och var. Jag kan inte gå omkring såhär, det är inte bra för mitt psyke heller.
Jag kommer att aktualiseras för Ersbodas behandlingscenter igen och jag har en lös plan om att jag ska gå i grupper där under hösten och sedan börja plugga till våren. Det är lite svårt att fästa planerna eftersom jag aldrig är riktigt stabil under längre perioder, men det är ju bra att skissa på något och ha mål.
När jag kom hem från träffen var jag så trött att jag la mig under kedjetäcket en stund. Sedan kom Mary hem. Boendestödet har varit här idag och vi snackade bara och jag fick följe till macken.
Igår trodde jag att jag hade fått en stroke. Vänster sida kändes svag och vänster arm var bortdomnad. Det var "bara" ångest men fy sjutton vad obehagligt. Det som var så taskigt var att jag egentligen inte mådde så dåligt egentligen. Ibland har jag ångest utan att veta om det riktigt, kroppen reagerar på olika sätt.
Ikväll ska jag ta det lugnt, läsa lite och/eller se en film. Helst av allt vill jag sova, men det får vänta ett tag. Jag mår inte helt okej och det är okej, det är lugnt för man kan inte vara på topp jämt.
Måndagens allvar.
2014-05-26 @ 13:33:14
Så kom dagen då allvaret tar vid igen. Jag har sovit rätt så dåligt, drömde en dröm med klara färger och jag mådde fruktansvärt illa när jag vaknade.
Efter en seg morgon väntar jag nu på boendestödet. Jag vill städa och göra det mysigt här hemma, nu när det är ruskväder ute. Gå på macken och köpa en cola, eventuellt. Ibland kan en enkel cola ljusa upp tillvaron litegrann.
Ur högtalarna vrålar Covenant - Call the Ships to Port, från en blandskiva jag gjorde för att inviga Malin i synthens underbara värld. Jag lyckades inte riktigt, hon blev ingen synthälskare utan stod snarare ut med min musik när vi träffades. Som jag saknar henne...
Jag har myst väldigt mycket med katterna, så fort jag är i liggande läge kommer Wilma, och Mischa klampar runt på mig oavsett om jag är upptagen med datorn eller inte. Det är ett evigt kurrande här hemma. Tala stämmer in i kurrandet men vill inte att man ska ta på henne. Det är bara Mary som får göra det verkar det som. Jag är lite för busig tror jag, när Mischa var liten så lärde jag honom att bli hållen upp och ner, bli upplockad i tid och otid, så han är rätt härdad med mina lekar med honom. Tala har däremot en helt annan integritet. "Mitt space, ditt space", säger hon och springer iväg.
Igår firade jag med F! och skakade huvudet åt SD. Eller, snarare de människor som röstat på SD eller som inte röstat alls. Det är fruktansvärt att SD har ett sådant stöd, även från Umeå och lilla Nordmaling. Vad händer med världen? Är människor så missnöjda med de etablerade partierna att de känner att de måste välja in ett parti som SD? Hur kommer det att gå med andra främlingsfientliga partier inom EU?
Jag är missnöjd, men jag gjorde i alla fall vad jag kunde.
EU-val och nostalgi.
2014-05-25 @ 18:08:45
Nu sitter jag här hemma och väntar på valvakan. Jag har röstat idag, någonting som är min rätt men på sätt och vis också min skyldighet. Att inte rösta, eller att rösta blankt, innebär visserligen att man visar att ingen och inget har skapat någon form av intresse för valet. Det är ett ställningsstagande i sig, men för mig är det ändå viktigt att använda min röst till någonting som jag anser är bra.
Idag har jag, förutom att rösta, varit på boendestödet och pladdrat bort några timmar. Det finns liksom inga gränser på diskussionerna där, inga ämnen är tabu trots att de har regler om att man inte får diskutera vad som helst - som politik bland annat. Men vi pratade ändå. Så länge det är bra stämning så ser jag inget fel i det.
Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Jag vill skriva om Nordmaling, mitt föräldrahem. Ibland är det bara så skönt att komma HEM, och jag har nog ärvt min nostalgiska sida av pappa för trots att saker ändras och människor flyttar så minns jag hur vi lekte kurra gömma med dunk eller spelade brännboll hela somrarna, åkte inlines, åskvädren och solskenet, allt det fina med att växa upp i ett litet samhälle mellan städerna. Umeå i all ära, men vore det inte så långt bort så skulle jag gärna bo i Nordmaling.
Den här vändan har jag fokuserat på att samla energi. Pappa sa till mig att jag alltid har en fristad hos dem, och det känns tryggt att ha något och några att falla tillbaka på när det blir för svårt. Jag tänker tillbaka till i vintras, januari, när jag var deprimerad och ledsen. Även om det slutade med att jag las in på avdelning så minns jag hur mamma varje dag lockade ut mig på promenad under dagen för att jag skulle få solljus och frisk luft, samtidigt som mina föräldrar avlastade mig och tog hand om Puffen. Det är kärlek, om någonting. Jag är så tacksam.
Och på gräset igår kändes det så rätt. Jag är på rätt väg nu. Imorgon börjar allvaret och jag är redo. Tack alla som backar upp mig, kärlek.
Marys tatuering - före, under och efter.
2014-05-25 @ 16:30:33
Såhär såg alltså Marys tatuering ut för, under och efter. Det är som en helt ny tatuering! Cred till Black Raven!
Leka sommar.
2014-05-24 @ 21:36:15
Sommar.
Idag lekte jag sommar. Jag och Mary låg på gräsmattan, jag kände fukten från gräsmattan under mig och solen i ansiktet. Jag kände mig just då lättad. Det kändes som att inget annat fanns och jag vände mitt ansikte mot solen och tog emot dess strålar. Lekfullt rullade jag runt på gräsmattan, gned kinderna gula med maskrosor. Jag tar den stunden och sparar den som ett minne att ta fram när det mörknar.
Idag var sista dagen i Nordmaling. Nu är jag hemma igen. Det har varit skönt att få samla de sista krafterna i föräldrahemmet innan jag kom hem för att anta allt vad verkligheten kan utsätta mig för. Och overkligheten, för den delen. Jag känner mig lite starkare, lite bättre. Lite mer verklighetsförankrad.
Jag har nästan studerat pappa för att se hur man slappnar av. Han bara kopplar av och så är han avkopplad. Jag frågade om hemligheten, han trodde att han var född med den. Jag hoppas att det är genetiskt. Nog skulle jag kunna behöva ta det lugnt på riktigt ibland. Som när jag lekte sommar idag.
Jag har landat och ska ge katterna lite uppmärksamhet. Mischa klättrar på mig och kurrar, buffar uppfodrande på mig. Ikväll ska vi alla sova i sängen och jag ska somna till en symfoni av kattkurr. Det är trygghet.
Det kommer.
2014-05-24 @ 15:23:14
Lugn och fin, bilder från gårdagens tatuerande kommer! Vi åker hem först ikväll och då tömmer jag kameran.
Uti tomma intet.
2014-05-22 @ 19:26:04
Jag har verkligen inte gjort någonting idag. Fixat superenkel lunch, druckit kaffe, läst... sett dammet dansa i solskenet. Det enda av vikt är väl att jag fixat Marys tågbiljett, imorgon kommer hon hit och jag saknar och längtar.
Det blir seriöst tatuerande imorgon. Ska jag passa på att boka in mig hos Rebecka när vi ändå är där? Det kittlar i magen. Jag vill ha min tatuering gjord och hon är duktig som sagt.
Jag ska fortsätta läsa nu. Jag läser Ghost Girl av Torey Hayden för sjuhundrafemtionde gången, men det var länge sedan sist och problemet med boken är att slutet inte är definitivt och glasklart. Läs den (svenska titeln: Spökflickan), om du vill läsa riktigt bra litteratur kring barn som blir störda av världen, särskilt barn med selektiv mutism.
Åter till min bok.
Lugnets balansgång.
2014-05-21 @ 21:58:20
Jag har haft en riktigt lugn dag, med mycket eftertanke eftersom det är Malins dödsdag. Ändå går livet vidare även om mina känslor när det gäller Malin är frysta från begravningen och välbevarade djupt inom mig.
Dagen började segt, som alltid, men jag tog mig in i duschen och jag har betalat räkningarna. Det känns underligt att vara i en miljö som inte är stressad. Min pappa har varit hemma under dagen, men lugn som en filbunke och jag undrar lite hur han gör. Ändå får han saker gjort. Jag måste fråga vad som är hans hemlighet. Hur lever man så lugnt trots att det ändå är saker som ska göras? För mig brukar det bli allt eller inget. Hjärtklappning eller plattfall.
Imorgon kanske jag rent av kan slappna av utan att tro att något är fel. Jag har egentligen inget speciellt på schemat mer än att ta det lugnt, och gå ut och fota. Förhoppningsvis är det lika bra väder imorgon som det har varit idag. Ska boka tågbiljetter och så kommer Mary på fredag. Mitt hjärta! 
Jag sorterar bland tankar och röster vilket inte är det lättaste, men rösterna bleknar med dagarna som går och jag kan le när jag slänger käft med pappa. Stående:
Jag sorterar bland tankar och röster vilket inte är det lättaste, men rösterna bleknar med dagarna som går och jag kan le när jag slänger käft med pappa. Stående:
Pappa: Vet du vem som sa det där?
Jag: Nä, vem?
Pappa: Jo, det var ju jag för sju sekunder sedan!
Jag ska sova jättegott i natt har jag bestämt mig för. Tid för återhämtning. Jag sover bredvid Malins halsband.
Tack alla ni fina för kommentarerna jag fått. Jag har trott att jag skulle bli slukad hel och hållen på grund av att jag inte gjort omskrivelser utan varit ärlig, inga hintar utan raka puckar. Tvärt emot så verkar det uppskattas av er och det är fint att ni gör tassavtryck i kommentationsfältet på mina inlägg.
Oändligt älskad och saknad, 3 år.
2014-05-21 @ 12:27:41
Idag är det 3 år sedan min Malin CrazyGirl gick bort. Tillsammans var vi ett fenomen, någonting som världen aldrig tidigare skådat. Vi var speciella, tillsammans. Geografiskt åtskilda men alltid kind mot kind, alltid älskandes. Hon följde mig i varje steg i min utveckling, och jag i hennes. Vi var oslagbara, fantastiska och förenade.
Det finns så mycket att säga, men orden fastnar i halsen för sanningen är att jag inte kommit över det här än, jag kan inte låta henne vara död eftersom det inte är rättvist. Hon skulle leva, hennes roll i mitt liv är så pass stor att jag känner mig förintad av sorg och ändå kan jag inte gråta, för börjar jag gråta nu så kommer jag aldrig att sluta.
Jag fingrar på halsbandet vi delade, var sin halva av ett hjärta med yin och yang. Även om vi stod varandra närmre än vad man kan mäta så var hon väldigt ensam och den stora sorgen är att hon nog inte visste att hon var definitionen av perfekt.
Vad ska jag säga? Jag är trasig utan dig, utan möjlighet att bli hel igen. Du kommer alltid att saknas och jag tror att jag kommer få förenas med dig igen, någon gång, någonstans.
Jag går från klarhet till klarhet
till mörkerrum
jag citerar hennes ord tills jag blir stum
och trots att jag hävdar bestämt
att ingenting har hänt
så förnimmer jag infektionen i mitt blod
en svart pest i mitt hoppfulla mod
liksom dog en aning
då hon helt utan förvarning
försvann
jag önskar det fanns tid
men jag vet att där en värld upphör
tar en annan vid
jag kanske tog för mycket för fort
men jag vilar i att den finns en förlåtelse
bakom himmelens port
Jag ska samla styrka i den hud du rörde
den själ som du förförde
berörde, men inte förstörde
jag låter mina våldsamma hjärtslag
bli en hyllning för varje dag
vi delade, alla gånger vi felade tillsammans
men också allt vi gjorde rätt
det liksom betyder mer nu
på något sätt
Jag ska andas åt dej
gråta för dej
förlåta orättvisan, den hårda och kalla
för dig ska jag falla och falla och falla igen
och resa mig och älska dig i evigheten
för kärleken är aldrig ond, ens om den
stannar av
kära mjuka skratt kommer färdas
över oändliga hav
för en tid som var en sång
för att som var värt en gång
kommer jag så småningom
att le igen
större än en själsfrände
var min själsvän
- Skriven av Malin Frimodig
till mörkerrum
jag citerar hennes ord tills jag blir stum
och trots att jag hävdar bestämt
att ingenting har hänt
så förnimmer jag infektionen i mitt blod
en svart pest i mitt hoppfulla mod
liksom dog en aning
då hon helt utan förvarning
försvann
jag önskar det fanns tid
men jag vet att där en värld upphör
tar en annan vid
jag kanske tog för mycket för fort
men jag vilar i att den finns en förlåtelse
bakom himmelens port
Jag ska samla styrka i den hud du rörde
den själ som du förförde
berörde, men inte förstörde
jag låter mina våldsamma hjärtslag
bli en hyllning för varje dag
vi delade, alla gånger vi felade tillsammans
men också allt vi gjorde rätt
det liksom betyder mer nu
på något sätt
Jag ska andas åt dej
gråta för dej
förlåta orättvisan, den hårda och kalla
för dig ska jag falla och falla och falla igen
och resa mig och älska dig i evigheten
för kärleken är aldrig ond, ens om den
stannar av
kära mjuka skratt kommer färdas
över oändliga hav
för en tid som var en sång
för att som var värt en gång
kommer jag så småningom
att le igen
större än en själsfrände
var min själsvän
- Skriven av Malin Frimodig
Jag är en rösthörare.
2014-05-20 @ 20:28:29
Just nu sitter jag hemma hos mina föräldrar och mår ganska bra i det stora hela. Jag har otroligt ont i ryggen men jag tänker inte be om ursäkt för att jag klagar, alla som haft ryggvärk vet hur det är.
Jag fladdrade runt som en vild nymfparakit när jag kom hem idag. Olivia kom över och L från boendestödet, de fick bekräfta allt jag gjorde. Nu stänger jag av spisen - check. Katterna mat och vatten och rensad låda - check. Kamera packad - check. Mediciner - check. Och så vidare, tills pappa kom och vi åkte iväg mot föräldrahemmet.
Jag har hjälpt pappa att flytta och sätta ihop soffor trots ryggen och jag ska inviga den nya bäddsoffan ikväll. Nu tar jag semester från ALLT, utom räkningar och tågbiljetter som ska betalas imorgon. Jag ska bara se Vänner, läsa, sova, dricka te med mamma och prata nonsens med Edgar Allan Pou-pou. Och på fredag ska Mary tatueras igen! Hon har en innestående present från mig och den kommer bli jättevacker, det är jag säker på. Rebecka är jätteduktig.
Sedan tar jag mig an vardagen igen, med alla måsten. Men det kommer sen, på måndag. Jag måste räta ut ryggen, ta mina mediciner som jag ska och förlika mig med mina symptom så att det här kan fortsätta vara en blogg om MIG och inte min sjukdom. Om ni bara anar hur less jag är på alla störselmoment, jag vill leva livet.
Den här inläggningen har faktiskt gett mig någonting som jag inte haft innan. En acceptans att rösterna finns där. Jag är en rösthörare. Det är när de blir hårda som det blir svårt. Jag är en tjej i mina bästa år som måste ha en vardag då jag inte kan skilja på symptom och verklighet, någonting som jag nu vill utforska och lära mig. Jag har aldrig varit såhär öppen heller med att jag är en rösthörare. Tänk er att ni drömmer, fast ni är vaken. Kristallklart och ibland mycket verkligare än allt annat när man vaknar.
Jag vill göra min tatuering, jag ska bara våga. Jag har, tro det eller ej, en otrolig självbevarelsedrift och rädsla för smärta. Jag har en låg smärttröskel och ja, det gör ont att tatuera sig. Men det är en liten tatuering jag planerar och jag kommer stå för den hela livet. Jag har stått för den sedan jag stötte på den för första gången. I am, I am, I am.
Nu är jag äntligen ute ur garderoben som rösthörare. Det känns befriande och jag är inte lika rädd längre. Jag är inte galen. Bara ibland.
Med andan i halsen.
2014-05-20 @ 15:36:25
Med andan i halsen låser jag upp dörren, kastar mig in i lägenheten och väntar på att lugnet ska sänka sig.
Jag har inte fått det lugn jag behöver. Igår avslutade jag kvällen med att prata med W, gick och la mig för att sedan panikvakna vid femtiden. Somnade till och från fram till nio, då jag var tvungen att stiga upp och åka tillbaka till avdelningen. Åh, just det, det har jag inte nämnt. Jag har varit inlagd i drygt en vecka.
Läkaren sökte efter någonting i mina ögon när jag ville fara hem igår på permission. Galenskap? Nedstämdhet, ångest? I varje fall så kände jag att även om jag inte är på topp så klarar jag det. Faktiskt, så är det otroligt påfrestande att vara inlagd. Jag hade enkelrum och stängde ute världen i nästan en vecka, sedan blev jag flyttad som tredje säng i en tvåsal för att det kom in stökiga patienter. Det lugna äldrepsyk som jag placerats på exploderade och jag ville bara hem och gömma mig i sängen. Och det fick jag.
Idag när jag kom tillbaka till avdelningen så väntade jag in min PAL. Vi pratade lite och bestämde att det var okej med en utskrivning. Jag tror inte att slutenvården kan tillföra någonting som det är nu. Jag blir bara stressad och rastlös. Sedan jagade jag avdelningsläkaren i fyra timmar för att få en utskrivning och recept skrivna. När det var gjort kunde jag äntligen åka hem, men just nu är jag i så hög fart att jag bara inte kan stoppa mig själv. Jag måste slappna av en stund, hämta andan.
Min rygg gör så jävla ont. Faktiskt så ont att jag trodde att jag skulle kräkas. Inflammerat och ischias antagligen. Jag stretchar och petar i mig Alvedon, Ipren och Orudis Retard. Det är egentligen bara den sista som fungerar, tillsammans med stretchingen.
Jag har inte tid att ha ont i ryggen, jag har inte tid att vara ångestriden och speedad för nu måste jag packa ihop mina saker, plocka undan och diska. Soundtrack: Kick-ass
Jag klarar mig.
2014-05-19 @ 22:45:40
Jag hittar inte orden. Det är för personligt. Jag kokar, jag lider, men jag klarar mig. På något sätt så klarar jag mig alltid.
Tystnad tack.
2014-05-15 @ 19:03:17
Jag siktar in mig på att vila i helgen, jag skulle vilja ta en semester från mitt huvud. Tyvärr sitter huvudet på kroppen men jag tystar alla röster med musiken. Det enda som fungerar hyfsat. Musik non stop.
Bästa vänner!
2014-05-12 @ 17:36:52
Femtioelva samtal till min psykolog, får inte tag på henne. Where are you you you you you? Jag skulle behövt ditt stöd idag. Och i fredags. Och på torsdagen, samt onsdagen då jag började söka dig. Jag har fått svar på ett mail men jag behöver prata med dig och det har jag sagt i mailet. Så var är du?
Jag har världens bästa vänner. Inget slår dem.
I'm tired now, don't be mean.
2014-05-11 @ 19:23:35
Jag måste få koll snart. Koll på sömnen, koll på alla måsten, hålla fast vid den kontroll jag har och återta kontroll över det jag förlorat.
Jag vill dra ner på Seroquelen, men jag tror inte att jag får det när jag har tidiga varningstecken. Det är visserligen små varningstecken, men då drar jag hellre upp Solian till en högre dos för jag är less på Seroquel och dess biverkningar. Förhoppningsvis blir jag piggare på dagarna och klarare i tankarna. Och ikväll, när jag sitter ensam med mig och mina demoner så sjunger jag Amanda Jenssens låt Borderline.
Albin 3 år!
2014-05-11 @ 18:59:00
Jag vaknade på sämre humör än vanligt, men det gick över. Jag var så trött, och på något sätt hade min mobil hamnat på Marys sida av sängen och jag hade ett missat samtal från mor och far som ringde 23.20. Jag smälldäckade med Mary efter att Sanna Nielsen hade framfört sitt nummer, jag hörde aldrig att telefonen ringde senare. Helt galet.
Jag missade ESC-kalaset, men däremot har vi varit på ett annat kalas i Holmsund idag hos Micke och Matilda. Albin är stor pojke nu, 3 år! Vi åt tårta och drack gott kaffe och farfar hade värsta fräna presenten. Är man farfar har man rätt att skämma bort barnbarnen! Albin fick en fyrhjuling och när den väl var framme och monterad så åkte alla barnen runt runt runt i omgångar non stop. En riktig hit med andra ord. Det var så kul att Albin inte riktigt hann gå på toa och vi fick en kod brun. Då har man roligt!
Mary återvände till avdelningen och jag hem. Jag saknar henne redan. Jag ska försöka se till att hälsa på henne mer, men mycket beror på hur jag sovit och hur tiderna med boendestödet ser ut.
Eurovision Song Contest (ESC).
2014-05-10 @ 17:44:56
Sömnen krånglade i natt också. Det är typiskt, när jag behöver den som mest!
Jag gick på boendestödets öppet hus idag. Mötte upp Mary där och sedan gick vi hem tillsammans. En vän var på besök och jag blekte Marys utväxt, jag hoppas att det blev hyfsat i alla fall.
Nu har vännen åkt och Mary sover för att orka med hela ESC ikväll. Jag har inga som helst förhoppningar om att Sverige ska komma långt i kvällens tävling, tvärt om tror jag att det kommer gå rätt dåligt för oss, men det är ju ett kul jippo ändå. Jag har duschat och känner mig fräsch. Jag påtar på lite med att plocka saker, laddar med värmeljus och rökelser för kvällen och myser med ett glas cola just nu.
Jag tror minsann att jag ska lägga mig brevid Mary en stund och bara njuta av hennes närvaro. Jag har saknat henne så mycket och får behålla henne över natten.
Sådärja.
2014-05-09 @ 20:00:10
Såhär ska det vara. Levande ljus, vaniljrökelser, musik med keltiska inslag, finsnus i käften och ett glas cola. Jag har lyckats mota bort en del av det svårmod jag drabbades av idag genom något så enkelt som att vila under kedjetäcke och skriva ett brev till syster. Jag gjorde dock misstaget att se en dokumentär om övernaturliga fenomen såsom andar och "spöken" vilket gjorde mig lite rädd. Ni vet, rädd på det sätt att man drar upp benen i soffan för att monstren inte ska ta tag i fotlederna och dra in sig i sitt mörker. Lite skvätträdd sådär.
Men det går väl över när jag sett Let's Dance. Enklare TV finns inte. Och finns det någon rättvisa i världen så vinner Benjamin.
Imorgon är det Eurovision Song Contest och i vanliga fall brukar det vara en blandning av julafton och nationaldagen för mig, det brukar vara fest här hemma men det blir bara jag, Mary och Olivia. Det är mysigt och trevligt, men det borde ju egentligen vara fullt ös medvetslöst. Jag tror ingen av oss tre orkar det nu hur som helst, men jag är väldigt glad att jag slipper vara ensam.
Det blir antagligen en rätt tidig kväll för mig, direkt efter Let's Dance. Jag är helt matt efter nattens ryckiga sömn med slitsamma drömmar och mardrömmar så jag hoppas på att få somna i god tid och sova länge.
All the ones I have loved calling out my name.
Sömnbrist.
2014-05-09 @ 13:24:54
Ahrgh, jag har sovit som en kratta och dessutom legat på ena armen så att den är avdomnad. Det spelar ingen roll hur jag försöker väcka den, den vill inte vara med idag. Och jag har sömnbrist i ögonen.
Jag har varit på macken idag och köpt nödvändigheter. Jag har en riktigt dålig dag, jag orkar ingenting. Egentligen skulle jag gå på ÅC men det var överkurs. Jag skulle behöva duscha också men det får dröja. Jag orkar inte.
Får jag inte sova gott nu natten som kommer så skjuter jag mig själv.
Fluff.
2014-05-08 @ 19:17:53
Jag sov långt in på förmiddagen vilket var väldigt skönt. Sedan har jag städat med boendestödet och fick faktiskt mycket gjort, bland annat plock, dammsugning, rent handfat och toalett och så torkade jag golven. Fräscht. Sedan youtubade vi lite gitarrgudar och pratade musik.
Jag vilade en stund i eftermiddags, rastade sedan Puffen och åt middag. Nu funderar jag på om jag ska orka gå på macken eller inte.
Fick besked idag om Marys behandling. De ska börja om från scratch med hennes mediciner och det lät faktiskt inte som en så dålig sak. Då kan man ju se vilken medicin som ger vilken effekt och så vidare. Det kommer bli rätt svårt kan jag tänka mig, men hon är villig att testa. Jag tror på hennes förmåga.
Mina ögon är grusiga av trötthet, men jag ska ändå se ESC ikväll. Det är spännande tycker jag! I helgen kommer Mary hem och vi ska se stora finalen med Olivia.
Ser linjer på marken som jag inte får gå på fast jag vet att de inte finns där. Det stör mig.
Bilder från Marys gaddning.
2014-05-08 @ 17:10:53
Det här är resultatet av gårdagens tripp till Nordmaling och studio Black Raven. Resten av bilderna finns på min bilddagbok där jag heter Saari.
Min vackra
Heldag med en tatuering som mål.
2014-05-07 @ 21:37:23
Ja, idag flög jag och Mary iväg med buller och bång till Nordmaling för att Mary skulle tatueras (ja, i Nordmaling). Vi tog tåget och pappa hämtade oss på stationen. Vi åt lunch på Sun Rise och slog sedan ihjäl lite mer än en timme i Nordmalings centrum. Jag kan inte påstå att det fanns mycket att se. Det känns som att affär efter affär slår igen, "mittens rike" har sett bättre dagar. Då är det ju roligt att Rebecka öppnade sin tatueringsstudio där!
Själva tatuerandet tog en knapp timme och jag dokumenterade med kameran. Bilder lägger jag upp imorgon. Mary kände nästan för att somna i stolen, själv tyckte jag att maskinens surrande var lugnande. Tydligen kände hon ingen smärta alls. Lite antiklimax? Nåväl, det blev bra och jag tror att jag är ett steg närmre att skaffa en tatuering. Jag har en idé som jag haft länge, och jag tror att jag i så fall ska göra den hos Black Raven.
Vi promenerade hem till mina föräldrar, hälsade på Maari en sväng (som gjort pulsvärmare åt mig och Mary, tack!) och åt sedan midddag med mamma. Sedan sträckte vi ut oss i sofforna, och när pappa och mamma såg oss så skrattade de bara. Vadå? Vi var ju sjukt trötta!
Vägen hem har varit lång och inte särskilt lugn eller bekväm. Vi åkte tåg vilket visserligen gick tokfort, men inte fort nog. Sedan väntade jag i en halvtimme på bussen ute i kylan. När jag satt på bussen var jag övertygad om att jag skulle svimma, kräkas och/eller dö. Jag har gjort andningsövningar så det står härliga till, som jag har andats med magen för att klara det här...
Jag snubblade in hos Jonathan för fyrtiofem minuter sedan. Han har tagit hand om Puffen idag och jag vet inte vem som haft det trevligast, Puffen eller Jonathan? Det var skönt att lämna Puffen i trygga händer.
Det var ett roligt äventyr, men nu är jag trött. Jag har varit på språng i 12 timmar och det blev nog en mindre chock för mitt psyke och min kropp för den delen. Det blir en tidig kväll ikväll kan jag lova. Jag ska bara skaka av mig paniken och landa.
Underligt sömnmönster och planer.
2014-05-06 @ 12:41:06
I natt har jag sovit sådär konstigt igen. Vaknade 05.00, gick upp och drack kaffe och undrade varför jag inte kunde somna om. La mig och tvingade mig själv att blunda och sov en stund. Sedan upp igen, åt lite frukost men tvingade i säng mig igen eftersom jag inte hade något bättre för mig just då och antagligen behövde sömnen. Sedan gav jag upp mina försöka att sova eller ens vila.
Jag hämtade ut nya hörlurar igår och jag är så otroligt nöjd med dem. Det är bra ljud, bra bas och snygga lurar. Jag ska vara rädd om dessa. Ändå gick de bara på drygt 500kr trots att de håller en hög standard. Så i förmiddag har jag suttit och spelat synth på min iPod och peppats av ljudet, av musiken.
Idag tänkte jag gå och fika med boendestödet, sedan ska jag och Puffen hälsa på morbror Jonathan som ska ta hand om honom imorgon när vi är i Nordmaling för att Mary ska tatuera sig. När jag ändå är på ÅC ska jag se om de ha sushi, för jag är så sugen på det.
Jag ska ta med mig min digitala systemkamera till Nordmaling och fota när Mary tatuerar sig. Jag tror att det kan bli riktigt häftiga bilder med den lins jag har nu. Jag är superpeppad, trots att det inte är jag som ska gadda mig. Jag har en tydlig bild på hur jag skulle vilja tatuera mig och har haft samma idé i 8 år ungefär men aldrig kommit mig för att faktiskt göra det. Kanske får jag en skjuts av att se Mary bli tatuerad.
Jag förbereder mig mentalt för en lång dag imorgon. Vi åker från Umeå Östra 11.00 och kommer hem vid 20-tiden, det blir intensivt men antagligen väldigt roligt. Min stora fasa är att jag ska försova mig eller missa bussen eller båda delarna. Jag får beställa telefonväckning helt enkelt.
Nu ska jag luncha och låta dagen rulla in.
Att vända på pannkakan.
2014-05-05 @ 17:35:52
Jag trodde inte att jag skulle orka så långt idag när jag halv två la mig i sängen igen och kapitulerade för tröttheten. Allting kändes omöjligt idag, och jag var så trött. Jag bara låg och stirrade.
Så kom boendestödet och ryckte upp mig. Jag tog tjuren vid hornen direkt för jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde vad jag tänkt göra idag. Så vi gick till ÅC där jag handlade mat till mig och till Puffen, hämtade ut ett paket med nya hörlurar och min ApoDos.
När vi kom hem igen så drack jag en kopp stärkande kaffe och gav mig på städningen. Katternas lådor är fixade, disken diskad och golvet dammsugit. Sist av allt bar jag ut soporna och sa hejdå till boendestödet. Efter det ringde jag och bokade om tågbiljetterna för retur-resan vi ska göra på onsdag. Jag känner mig ändå ganska duktig som gjort allt detta när det verkligen inte varit min dag.
Jag sa till mig själv att jag skulle göra den här dagen till en bra dag, och det har jag gjort.
Någon nerv måste ha kommit i kläm i min rygg, för jag har ont. Jag hoppas att det inte blir värre, jag måste röra mig försiktigt. Nu är allt fixat inför dagstrippen till Nordmaling, inklusive Puffvakt och då vill jag inte att ryggen ska förstöra någonting.
Nu ska jag ringa pappa och uppdatera läget.
Ladidi ladida.
2014-05-04 @ 16:56:01
Jag tog en ordentlig sovmorgon, jag behövde verkligen det. Puffen lät mig sova, gud välsigne honom.
Jag tog med honom till boendestödet idag också, och där mötte jag upp Mary. Som jag saknar henne! Puffen fann sig tillrätta hos Jannika men mamma är ju alltid bäst liksom. Det var en skön fika med småprat som vanligt.
När jag kom hem satte och på peppig musik, städade till lite och slängde mig i duschen. Nu doftar jag rent och kokosparfym, känner mig rätt fräsch. Jag har också bokat tågbiljetter tur och retur till Nordmaling, för på onsdag ska Mary gadda sig där hos Black Raven.
Imorgon ska jag städa lite mer grundligt med boendestödet och handla mat till Puffen och till mig. Nu: middag.
Puffen är en succé!
2014-05-03 @ 18:15:30
Mamma hämtade upp mig idag och vi åkte och åt lunch på Strömpilen. Jag åt en bakad potatis med skagenröra och det var riktigt gott. Sedan fick hon mig att gå in och kolla på toppar på H&M, det var faktiskt roligt att prova kläder eftersom jag har gått ner en storlek. Det blev tre vita toppar, lagom till sommaren.
Sedan släppte hon av mig hemma, där jag bara hämtade Puffen och gick iväg till boendestödet. Ni skulle se vilken succé Puffen gjorde! Jag tror att Jannika höll honom i famnen i en timme medan han tvättade varje millimeter av hennes händer.
När jag kom hem la jag mig och vilade. Wilma och Tala myste ihop sig i mitt ansikte. Ja, I mitt ansikte. Jag flyttade på huvudet men Wilma skulle absolut ligga närmast. Sedan föll sömnen över mig, i takt till katternas kurrande.
Nu sitter jag och ser Systrar i jeans II och ska spendera kvällen framför TV:n. Så spännande är jag.
Nu vart hon trött.
2014-05-02 @ 18:46:19
Efter att ha varit ganska energisk så börjar tröttheten infinna sig i mig. Jag känner mig nästan febrig. Jag vet inte riktigt vad jag är på för humör, hur jag mår. Det är väl varken bra eller dåligt, skulle jag nog säga.
Äsch, jag ska inte försöka analysera så mycket utan bara leva istället. Men nu är jag så trött att jag ser i kors och jag längtar mest efter sängen. Efter Let's Dance så blir det godnatt och lång sovmorgon (om Puffen tillåter det).
Antagligen kommer jag få något ryck och återfå energin jag nu tappat, jag är i en temporär svacka. Jag tycker att det är så svårt att pendla i humör på det här viset och behöva vara rädd för om jag är för hög eller för låg.
Då är det svårt att inte analysera och känna efter när man har en affektiv störning.
Jag lyssnar på Avril Lavigne och slöar nu. Väntar in Let's Dance (som jag egentligen inte är så intresserad av) och gullar med djuren. Det råder fullständigt lugn i lägenheten, Puffen har somnat bredvid sin favoritboll, tjejerna sover i sängen och Mischa har just kommit och buffat på mig. Jag ska ge honom uppmärksamhet och lyssna på hans kurrande. Det är bland de vackraste ljuden jag vet, när en katt spinner.
Dag på sjukhuset.
2014-05-02 @ 14:19:08
Jag har spenderat dagen på sjukhuset, först hos min psykolog och sedan på tvåan med Mary.
Min psykolog ska sluta i juni. Det känns riktigt jobbigt, för jag har vågat berätta saker för henne som jag normalt aldrig pratar om och som har en alldeles speciell tabu. Jag vet inte om jag kommer kunna lita på någon annan, eller hur lång tid det kommer ta att bygga upp ett förtroende, om det ens är möjligt. Den här sista tiden ska vi inrikta oss på ångest och vad jag upplever i psykostillstånd (det var satt långt in att skriva).
Jag hälsade på en irriterad Mary med mascarafläkad kudde. Jag önskar så himla mycket att jag kunde göra någonting för henne, men jag kan bara finnas där. Jag vill lyfta upp henne och bära henne bortom smärtan. Jag är så maktlös! Jag vill göra allting bättre men det står inte i min makt.
Nu är jag hemma, men snart på språng igen. Jag ska hälsa på Olivia. Jag gillar inte att bara sitta och göra ingenting, jag har svårt att sysselsätta mig själv och hålla fokus på egen hand. Jag vill inte vara ensam och jag tänker inte låta helgen sluka mig. Jag ska på boendestödet både på lördag och söndag.
Något värt att nämna är att jag träffade min ordinarie läkare i korridoren idag. Han ska kalla mig. Det var fint att se honom och byta några ord. Jag har saknat honom väldigt mycket.
Nu ska jag lufta Puffen innan jag drar till Olivia.
360 grader.
2014-05-01 @ 15:49:42
Jag hade sms:at Mary och sagt att jag inte kommer idag, för att jag sovit så kasst. Men efter att ha varit på ÅC så tänkte jag; varför inte städa? Jag kunde ju ändå inte somna om. Så jag diskade och drog fram dammsugaren, plockade och ställde saker prydligt på sin plats.
Sedan satte jag mig igen. Eller nej, jag hann faktiskt inte sätta mig. Jag tänkte att jag ändå kunde fara och hälsa på Mary eftersom jag inte hade någonting annat för mig. Jag tog med mig en godispåse till henne med lite allt möjligt.
Innan jag for hittade jag en tablett Seroquel. Jag hade missat att ta den igår. Det måste vara därför jag istället blivit uppvarvad och sovit illa - jag trodde inte att den påverkade mig särskilt mycket, men det kanske den gör ändå. Det skulle förklara mycket.
Jag måste dock se till att jag sover nu till natten, annars kan det nog bli slirigt i humöret. Det är redan lite naggat i kanterna.
Jag skulle inte kunna blunda ens om jag ville just nu.
Nyduschad och fräsch, tackar som frågar. Hur jag lyckats...
- Promenera Puffen
- Ta mig till ÅC
- Hämta ut paket och handla
- Ta mig hem
- Äta lunch
- Städa med allt vad det innebär
- Åka buss och hälsa på Mary
- Komma hem och duscha
... vet jag inte. Men jag gillar det. Jag brukar sätta upp ett mål att göra tre bra saker per dag, som till exempel en promenad eller syssla i hemmet, och idag fyllde jag kvoten rätt snabbt. Det betyder inte att jag stannar, men jag måste nog chilla lite nu. Allting finns ju kvar när jag känner att jag vill hugga i något igen.
Jag gjorde en 360 idag.
Bringing tears to sleepless eyes.
2014-05-01 @ 11:55:54
Natten har varit helt galen. Jag kunde inte sova, så jag gjorde som min psykolog sagt att jag ska göra; gå upp och bara sätta mig där jag kan slappna av, vänta på tröttheten och sedan lägga mig igen. Flera gånger.
Bringing tears to sleepless eyes
Det har varit ett enda rännande inatt. Jag sover ryckigt, två timmar här, en timma där. Vaknar och är pigg(?) men vet att jag behöver mer sömn. Idag har jag hunnit fara på ÅC och handla lite för att jag ändå inte kunde sova ikapp mitt sömnbehov.
Mötte demonstranter, det slog mig att det var första maj. Jag hoppas på att maj kommer bli en månad då jag får komma till liv likt alla växter och växa mig stark och glad. Jag hoppas. För just nu är jag inte stark och glad. Jag är ensam och patetisk.
