Idag har jag haft läkarsamtal. Solian ska höjas ikväll och jag är uppe på behandlande dos vilket innebär att jag snart kan sänka Seroquelen.

 

Jag måste träffa en sjukgymnast, helst igår. Jag måste ringa och omlista mig så att jag hör till Ålidhems vårdcentral och kan söka hjälp där. Min rygg är en katastrof och jag har mycket ont. Jag gör stretchövningar men jag tror att det kan vara mer än ischias, antagligen ett snett bäcken. Jag vet inte, jag är ingen läkare men jag vet att jag har ont och var. Jag kan inte gå omkring såhär, det är inte bra för mitt psyke heller.

 

Jag kommer att aktualiseras för Ersbodas behandlingscenter igen och jag har en lös plan om att jag ska gå i grupper där under hösten och sedan börja plugga till våren. Det är lite svårt att fästa planerna eftersom jag aldrig är riktigt stabil under längre perioder, men det är ju bra att skissa på något och ha mål.

 

När jag kom hem från träffen var jag så trött att jag la mig under kedjetäcket en stund. Sedan kom Mary hem. Boendestödet har varit här idag och vi snackade bara och jag fick följe till macken.

 

Igår trodde jag att jag hade fått en stroke. Vänster sida kändes svag och vänster arm var bortdomnad. Det var "bara" ångest men fy sjutton vad obehagligt. Det som var så taskigt var att jag egentligen inte mådde så dåligt egentligen. Ibland har jag ångest utan att veta om det riktigt, kroppen reagerar på olika sätt.

 

Ikväll ska jag ta det lugnt, läsa lite och/eller se en film. Helst av allt vill jag sova, men det får vänta ett tag. Jag mår inte helt okej och det är okej, det är lugnt för man kan inte vara på topp jämt.