Efter att ha varit ganska energisk så börjar tröttheten infinna sig i mig. Jag känner mig nästan febrig. Jag vet inte riktigt vad jag är på för humör, hur jag mår. Det är väl varken bra eller dåligt, skulle jag nog säga.

 

Äsch, jag ska inte försöka analysera så mycket utan bara leva istället. Men nu är jag så trött att jag ser i kors och jag längtar mest efter sängen. Efter Let's Dance så blir det godnatt och lång sovmorgon (om Puffen tillåter det).

 

Antagligen kommer jag få något ryck och återfå energin jag nu tappat, jag är i en temporär svacka. Jag tycker att det är så svårt att pendla i humör på det här viset och behöva vara rädd för om jag är för hög eller för låg.

 

Då är det svårt att inte analysera och känna efter när man har en affektiv störning.

 

Jag lyssnar på Avril Lavigne och slöar nu. Väntar in Let's Dance (som jag egentligen inte är så intresserad av) och gullar med djuren. Det råder fullständigt lugn i lägenheten, Puffen har somnat bredvid sin favoritboll, tjejerna sover i sängen och Mischa har just kommit och buffat på mig. Jag ska ge honom uppmärksamhet och lyssna på hans kurrande. Det är bland de vackraste ljuden jag vet, när en katt spinner.