Nu räcker det!
Igår bestämde jag mig, jag tänker göra mitt yttersta för att sluta skada mig. Det räcker nu, jag har slagit igenom botten. Jag tror att alla som har ett farligt beroende eller missbruk kommer till en punkt då man inte kan sjunka lägre, det finns ingen som kan försöka få en att sluta utan man måste få slå i botten innan man kan vända.
Självskadebeteende har jag alltid sett som ett symptom på ett lidande, och jag vet att det lidandet kan komma att bli större nu när jag väljer att sluta med det som fungerat bäst för mig i min kamp för att överleva. Det är svårt för andra som inte skadat sig att förstå hur effektivt ett självskadebeteende är när det handlar om att lindra ångest och hitta en ventil för sina känslostormar. Men det är farligt, man bli ärrad och man kan faktiskt inte leva ett helt liv om man måste gå iväg och skada sig nu och då. Jag har inte förrän nu insett hur farligt det är att skada sig och hur mycket det förstör för mig.
Jag kommer aldrig bli kvitt mina ärr. Inte ens genom att operera eller laserbehandla. Men jag vill kunna vara stolt och säga att jag slutat med någonting som varit ett beroende, jag vill kunna lösa mina problem och min ångest på andra sätt som jag kan vara stolt över. Jag säger inte att man ska skämmas för att man skadar sig, men jag har aldrig varit stolt över min ärr trots att de är ett bevis på att jag överlevt. Jag tänker läka, låta ärren blekna och söka andra sätt att hantera min ångest. Jag ska vara stolt för varje ärr som går från ilsket rött till lila och tillslut vitna helt. Jag ska vara stolt för att jag valt en annan väg.
Det kommer bli otroligt svårt, men det kommer vara värt det. Jag har som sagt nått min botten och jag önskar att jag förstod vad som väntade mig första gången som jag skar mig, för då skulle jag inte fortsatt. Jag trodde aldrig att mitt liv skulle se ut som det gör idag, inte ens i mina vildaste mardrömmar.
Jag kan inte vara säker på att det här med självskador är ett avslutat kapitel för mig, men jag tänker kämpa med näbbar och klor för att det ska bli det. Jag förtjänar bättre. Och jag vet att du som läser som har ett självskadebeteende också förtjänar bättre. Men som sagt, man måste hitta sina egna orsaker till att sluta, man måste hitta sin egen botten innan man kan förändra någonting på riktigt.
Och om jag faller ska jag tänka på det här citatet:
“Courage doesn't always roar. Sometimes courage is the quiet voice at the end of the day saying, "I will try again tomorrow.”
Du är stark du kommer klara det! Bara man hittar något annat att göra när man vill skada sig. Men det går! Och jag tror på dig!
Kramar
håller tummarna att det kommer gå bra för dig. själv så har jag klarat 2månader nu och det känns skönt.
Jag har börjat följa dig och din kamp sedan ett litet tag nu... Du är modig, som vågar ta beslutet att försöka bryta beroendet att självskada. För du har så rätt i att den som inte har varit där förstår inte hur effektivt det är mot ångesten. inte jag heller, jag har inte självskadat fysiskt. Däremot psykiskt genom att orsaka mig en smärta inuti, och det ger en adrenalinkick...
Jag håller tummarna nu för dig! Det här kommer du att fixa. Och världen rasar inte om du faller, för att vinna är inte att aldrig falla. Det är att våga resa sig om man faller!
Kram//Sussie
jag bestämde mig idag för samma sak. Det kommer bli en kamp, men jag är övertygad om att vi båda ska klara det:)
du klarar det! Jag har inte skurit mig på 4 år i januari :) Så kan jag, kan du!
TACK alla! Tusen tusen tack!
Det kommer att gå bra tror jag! Ibland så kanske man faller tillbaka, men då får man resa sig upp igen. Jag är glad för din skull att du tagit det här beslutet och jag är superglad för din skull att du är kär! Det är inte alla som har samma fightingglöd inom sig som du har! Lycka till!
Bra, Fina! Jag hoppas att du kommer klara av det även om det kommer vara kämpigt (särskilt i början). Jag levde med en övertygelse om att om jag skulle sluta skada mig så skulle jag stå naken och oskyddad inför smärtan. Men sanningen är att självskadan bara gav mer bränsle åt ångest/självförakt/mörker. Ju längre du avhåller dig dess mer främmande kommer alternativet att göra dig illa bli. Det finns så många andra sätt att hantera ett dåligt mående. Det gäller bara att hitta de som fungerar för dig. Jag har varit fri från självskada i 3år den 21 november. Du har djävlar anamma och är en klok kvinna. Jag håller tummarna! kastar glitter på
Har läst lite i din blogg. Jag håller tummarna för att det blir bättre med ditt självskadebeteende! Var stark!
Självskadebeteende kan mycket väl utvecklas när man har en störning inom området känsel i kombination med en proteinintolerans mot mjölk, mjöl och soja - i kombination med ett sockerberoende kan självskadebeteendet bli än värre. "Bruset" från de gifter (och brister som uppkommer i och med en proteinintolerans) som ligger och stör på nervsystemet kan man sjunka n i ett kollisalt dåligt mående. Bra böcker och hemsidor, som ger stöd för detta påstående, kan vara bl.a. www.npif.no , Den självläkande människan, Sockerbomben, Stenålderskost, Rask af mad och Kärnfrisk familj.
Ett tips är att du för en kost-dagbok för att se om måendet påverkas av det du äter - påverkan genom kosten kan ta allt från tjugo minuter till över ett dygn. När jag äter något olämpligt kan jag få otäcka vibrationer inne i min kropp samt drabbas av en känsla av baksmälla - trots att jag dp inte druckit alkohol. Typiskt är att man kan få svår abstinens när man lägger om kosten, eftersom det är gifter som skall ut ur kroppen. Redan efter tre veckor kan man nå ett förhållandevis positivt resultat och efter sju månader är de flesta på god väg att bli friska!
Håll ut och lycka till!
Finaste Sara! Jag är så glad för din skull, att du har din Mary och att du nu bestämt dig för att verkligen vilja sluta med självskadehandlingarna. Det kommer bli tufft, jag vet det, men det går! Jag trodde aldrig jag egentligen skulle klara av det, men jag gjorde det, och du kommer också fixa det. Du är en underbar människa, färgstark, varm och otroligt uppskattad. Jag vill gärna finnas som en extra "krycka" för dig om du vill, för det kommer komma dagar det blir jobbigt att gå, och du är värd allt stöd du kan få. Det är ju du som måste göra själva jobbet, men vi är flera som finns runt omkring dig och kanske kan lindra eventuella fall. Sara, Du ÄR värdefull och definitivt värd nåt mycke bättre än den lättnadskänsla rakbladen, och allt annat som kan skada, tillfälligt ger.
En minut i taget, en kvart, en timma, ett dygn, en vecka... Du kommer fixa det! DU KAN!
Mycket hopp, värme och kärlek skickar vi, jag M, Kiara, Misan och Amigo. <3
Jätte bra skrivet verkligen..texten rörde mej faktist jag håller på med samma sak...
började redan när jag var 12-13 år D: men nu har jag gjort allt för att slut . och har faktist lyckats bra än så länge
lycka till !!
TACK ALLLA!!!!!
fan vad bra skrivet.. jag försöker jag med, och jag ska fixa det. men allt är en kamp
