Varför skär du dig?
"En svensk tiger" målad av mig år 2006.
Jag får ofta frågan om varför jag skurit mig. Jag brukar ställa personen en motfråga för att svara på originalfrågan; Har du någonsin gjort dig illa, av misstag, och vad har hänt då? Hur har du känt dig direkt efteråt?
Gör man illa sig så händer det någonting i kroppen, blöder man så blir man ofta tvärlugn. Att skada sig frigör ämnen i hjärnan som lugnar lika effektivt som narkotika. Vid synen av blod, så går blodtrycket också ner - det är därför vissa människor svimmar vid åsynen av blod. Allt detta beror på att människan är skapad så för att kunna överleva när man är under attack. Det är så vi är skapta. Ganska smart, eller hur?
Men det är nog inte så de flesta tänker när de skadar sig. Min högst personliga åsikt är att många personer som mår dåligt testar att skada sig på grund av att de mår dåligt och att de säkert hört, läst eller på andra sätt fått reda på att självskadande kan hjälpa mot ångest. Det är sällan någon går direkt till badrumsskåpet, tar pappas rakhyvel och skär sig i syfte att lindra ångest om man inte hört om det innan på ett eller annat sätt. Det är en epidemi som spritt sig över hela vårt land. Slagorden "En svensk tiger" har plötsligt fått en helt ny innebörd.
Så varför skär man sig, eller skadar sig på andra sätt? Det dämpar ångest rent fysiskt, men det har många andra funktioner som påverkar en psykiskt. Vissa gör det av självhat och för att straffa sig själva, andra för att bryta de känslor som de inte kan hantera. Några skär sig för att ha någonting att fokusera på när det är rörigt i huvudet. Är man väldigt deprimerad så kanske man undrar om man kan känna någonting överhuvudtaget och skadar sig för att veta att man lever. Har man overklighetskänslor så brukar många använda självskador för att bryta den känslan. Andra har tvångstankar eller hör röster som vill att man ska skada sig själv. Att människor fortsätter skada sig beror på att de inte känner till någonting som fungerar lika bra.
Olikt vad många tror, så handlar självskadebeteende inte alltid om att ropa på hjälp eller få uppmärksamhet. Det kan såklart vara så, men om man läser det ovanstående så ser man att det finns många dimensioner i ett självskadebteende.
Det är inte så enkelt att svara på frågan om varför ungdomar (och för den delen, även vuxna) skär sig. Det är väldigt individuellt, men egentligen är det inte just självskadorna som är viktiga. Det viktiga är att inse att det är ett symptom på att personen som skadar sig mår dåligt och inte känner till någonting som hjälper lika bra som att skada sig. Självskador kommer ifrån ett djupare lidande som är viktigt att fokusera på. Löser man lidandet så är det lättare att hjälpa en person att bli skadefri.
"Svenska tigrar" gör inte illa sig för att det är häftigt eller roligt, det är ett uttryck för ångest och en ångestlindring. Det är så enkelt men ändå så komplicerat. Jag hoppas att jag har brutit några eventuella fördomar som ni läsare kanske har om självskadare.
Väldigt bra liknelse. "En svensk tiger". Väldigt stark tavla, och väldigt bra skriven text. Du är stark och bra! <3
hejhej, vet inte vad jag ska skriva men jag tycker du är väldigt stark som inte skär dig längre. Kika in på min blogg och kanske vill du ha en design som jag gjort till dig??
Bra text och jättesnygg tavla ! :)
Första gången jag verkligen "skärde" mig varfaktiskt med ett rakblad. men de var nåonm månad tidigare jag råkar skära mig i benet när jag rakade mig och man kände bara hur lugn man blev...
Men fortsätt kämpa du är värd de !
Kraam Alexi
Jenny: Tack så mycket. Fast jag är nog inte starkare än någon annan.
Mirre: Det händer att jag skadar mig, men mycket mer sällan än förut. Jag vågar aldrig påstå att jag "slutat", jag kommer säkert få kämpa mot självskadeimpulser väldigt länge och jag vet inte vad framtiden för med sig.
White lie: Tack! Ah, så kan det också gå till, såklart. Jag hoppas att du lagt rakbladen på hyllan. Jag ska fortsätta kämpa, och jag hoppas att du också göra det! Kram!
Sv: Precis som din kompis beskriver kan det vara bra med ett avbrott från terapin, för den påminner ständigt om det sjuka inuti och därför är det inte underligt att det kan vara svårt att frigöra sig från det. Men hur vet man vad som är rätt? Visserligen finns skolan alltid kvar, ett behandlingshem kan vara en tillfällig lösning som hjälper under en lång tid framöver.
Jag förstår din rädsla över att inte bli bättre trots behandlingshem. Kanske är det samma sak jag känner?
Tänker på dig! Kram
Hej, cool blogg och fin header! :) Kolla gärna in min! :D
Kram!
Shit va bra du är på att måla.
dessutom förstår jag inte vad det är som är fult med att vilja ha uppmärksamhet och vilja ha hjälp? Är inte det en mänskligt behov och en mänsklig rättighet så säg?
Är det inte typiskt svenskt att det är förbjudet att vilja ha hjälp? Alla verkar tycka det är något oacceptabelt och fult i det. Vilket jag har svårt att förstå. Varför inte bara ge den hjälpen? Om de vill bli sedda, se, vill de bli hjälpta, ge. Det är oerhört viktigt och lika starkt skäl som någon annan orsak.
säkert finns många orsaker samtidigt till varför man tar till det beteendet och många orsaker till att man fortsätter även då det ger så mycket negativa konsekvenser. Kanske kan man inte själv alltid veta heller.
Maria: Nja, måla kan jag inte. Jag tycker om att måla och rensa hjärnan, men jag är inte särskilt duktig. Men tack!
Ja, varför är det så fult? Det är kanske inte ett särskilt konstruktivt sätt att kräva uppmärksamhet på, och det visar på att det faktiskt behöver ändras inom psykiatrin för att människor ska få hjälp innan de skadar sig på olika sätt.
Jag antar att det är väldigt emot Jante att kräva uppmärksamhet, speciellt på ett självdestruktivt sätt.
Kanske anser folk att det är fult att kräva uppmärksamhet genom självdestruktivitet för att de själva också vill bli sedda.
aldrig läst elr hört nån förklara det så bra tidigare måste jag säga.
Kan även nämna att jag aldrig hört svensk tiger förut, är det nått vanligt elr är det bara du som kallar det så? Jag har hört Zebraflickor många ggr men inte svensk tiger.
Matilda: Vad kul att höra. Försökte skriva det så basic som möjligt, mest för de som är anhöriga och äldre.
Jo, zebraflickor är ju ett nästan känt begrepp på självskadetjejer. Vad "En svensk tiger" handlar om kan du läsa här: http://sv.wikipedia.org/wiki/En_svensk_tiger - men jag tycker att det idag är en mer passande titel för den del av vår nation som skadar sig. Vikten av att hålla tyst finns bland oss också, och så har vi såklart ränder som en tiger.
Jätte bra skrivet! Har inte läst någon bättre text än den här om varför man kan skada sig själv! Du är jätte stark som vågar stå för den du är!
Själv har jag förnekat vad jag gjort i flera år, men kämpar för att våga vara den jag är och att Våga kunna visa mina ärr utan att behöva skämmas, dom är ju trots allt en del av mig som aldrig kommer att försvinna.
Ta hand om dig :)
MARiA: Det har tagit lång tid att "komma ut", min blogg läses av familj och släktingar och det är nog en stor del till varför jag väljer att skriva om mitt självskadebeteende som de redan känner till. Det är skönt att de vet, men det skulle vara ännu skönare om de kunde förstå.
Stå på dig. Det går inte att göra självskadorna ogjorda så det enda man egentligen kan göra för sitt eget välmående är att acceptera det. Men det är svårt, jävligt svårt. Det värsta jag vet är egentligen inte främlingarna som har fördomar om självskadebeteende, eller att visa ärr för min familj (numera), utan det är att träffa gamla skolkamrater som sett mig ärrlös och inte träffat mig sedan dess. Det känns pinsamt. Men... jag försöker säga till mig själv att jag är jag och att ärren är en del av mig än hur lite jag vill att det ska vara så.
Hoppas du vågar visa lite hud och ärrvävnad i sommar, det är
Ett väldigt, väldigt bra inlägg!
Hade aldrig kunnat skriva något så vettigt och "konkret" om självskadebeteende!
För mig är allting så rörigt, så obeskrivligt...
"Meningen med att skära sig = Attention Whore" i min blogg.
