Minna frågar: Får jag bara fråga; varför visade du dina armar? Okej att du inte ska behöva skämmas osv men på en psykavdelning?! Känns extremt respektlöst mot de som är där och kan bli triggade?

 

Ärligt talat så tänker jag mycket mindre på mina ärr nu än förr, kanske för att jag varit skadefri i snart två och ett halvt år. Jag tar på mig kläder som jag gillar, vissa har korta ärmar och andra långa, men jag låter bara ärren bestämma om jag ska visa eller dölja dem beroende på situation. När jag varit inlagd har jag frågat personalen om de vill att jag ska ha långärmat, men de brukar säga att det inte gör någonting eftersom jag är hel och läkt. Det sista jag vill göra är att trigga någon, men mina ärr ser "fina" ut nu och det vore en liten annan grej om jag fortfarande hade sår eller väldig ilskna ärr.

 

Ber någon mig att klä på mig på en psykavdelning så gör jag det naturligtvis. Jag hade själv problem för kanske ett år sedan med en patient som gick omkring i kortärmat, vi bestämde att vi båda skulle respektera varandra och ha långärmat - tills den andra tjejen fick för sig att hon inte alls ville respektera mig. Hon hade nygjorda sår och var väldigt ärrad och jag hatar den del av mig som lockas till självskador men den bistra sanningen är att den finns där, bara i olika krafter. Det var riktigt jobbigt.

 

Men, jag hälsade på Mary som hör till samma avdelning som mig, där jag frågat personalen om jag kunde ha kortärmat. Jag är stolt över att jag läkt så pass bra som jag gjort, jag tänker mer och mer sällan på ärren och därför tänkte jag inte på att jag visade dem när jag hälsade på. Jag blev bara plågsamt medveten av dem när jag blev öppet utstirrad av en patient som var riktigt borta och inte hade något hyfs.