Tack för era kloka ord. Jag skulle definitivt kunna använda materialet för att föreläsa, jag har tillräckligt med distans till innehållet och jag anser att jag har många poänger som framför allt psykvården och även anhöriga kan ha nytta av.

Jag har velat föreläsa länge och "3 månader - en panikbiografi" skulle faktiskt vara ett utmärkt underlag för det - men jag saknar nerverna för att stå inför människor och prata. Jag önskar att jag kunde göra det men det går inte. Inte än, i alla fall. Jag får ha is i magen och se om jag en dag kanske är redo. Jag ska diskutera med min läkare och eventuellt be honom läsa den 32 A4-sidor långa panikbiografin.

Det är vi patienter som sitter inne med kunskapen, det är vi som kan förändra vården för vi har sett den inifrån och märkt de goda och dåliga sidorna. Tyvärr är det många som på grund av sjukdomen inte orkar ifrågasätta och utveckla vården genom samtal med de som arbetar inom psykiatrin.