Feldiagnostiserad.
Den stora frågan från min sida var, har jag någonsin haft borderline personlighetsstörning? Nej. En människa kan passa in på många olika diagnoser, men han förklarade att om man har Alzheimers och därmed passar in under kategorin schizofreni så "trumfar" ändå Alzheimers en eventuell schizofrenidiagnos. På så vis "trumfar" min schizoaffektivitet diagnosen BPS. Enligt honom har jag aldrig haft BPS, utan förklaringar till varför jag passat in på kriterierna för personlighetsstörningen är min korrekta diagnos, som hållts i skymundan.
Jag känner mig väldigt positiv till framtiden, nu är jag redo att börja arbeta. Jag längtar så mycket efter min älskade sambo, hon kommer hem imorgon och då kan vi fortsätta bygga på vår vardag. Jag tror att vi fixar att få det här med mat och sömn att klaffa, vi jobbar båda hårt med oss själva tillsammans med psykiatrin och nu erbjuds hjälp som jag tror kommer betyda mycket.
Med andra ord har jag börjat acceptera min diagnos, men samtidigt har jag svårt att skilja sjukt från spirituellt och det är väl mycket där som jag faller...
Det blir svårt att ställa den här frågan utan att allt blir fel och jag uppfattas som ett jävla a-hole. Jag menar det inte som ett personangrepp, och du verkar ändå ha en sund distans till din vikt. Here goes: hur går din övervikt ihop med en kräkfobi? Jag kan faktiskt inte helt greppa formeln hetsätning + emetofobi = övervikt. Hetsätning leder till illamående, illamående ger kroppen signaler till att kräkas. Går det ens att äta större mängder när man lider av kräkfobi? Vad väger tyngst, skräcken för att kräkas eller ångesten som får en att hetsäta?
Hetsätning behöver inte nödvändigtvis leda till kräkning, Det går att äta MYCKET utan att kräkas kan jag lova dig. Själva definitionen av hetsätning kan du läsa om här: http://web4health.info/sv/answers/ed-dia-bingeeating.htm
Jag vet vad hetsätning innebär. Vad jag undrar är; går det att hetsäta utan att bli illamående?
Ah, I see. Jodå, visst blir man illamående, ungefär som en baksmälla. När jag hetsåt som värst så mådde jag hemskt illa efteråt oftast, men av någon anledning så fortsatte jag ändå. Jag förstår att det låter konstigt, men behovet av hetsätning var så stor och även om jag mådde piss efteråt så gjorde jag det gång på gång. Jag kräktes aldrig.
Har också lidit av en intensiv kräkfobi som numer är ersatt av "enbart" en skräck inför kräk. Tidigare begränsade den här fobin stort min vardag. Jag var till och med såpass rädd för att kräkas eller bli sjuk att jag under flera månader mådde illa och spydde nästan varenda dag. Ödets ironi, eller vad? :)
Hoppas att du slutligen kan komma att förhålla dig till den här fobin lite bättre, lite enklare!
hoppas du blir av med illamåendet nu. jag har en viss kräknoja, men lyckligtvis inte ren fobi. måste vara sjukt jobbigt...
skönt att du känner att du är redo att jobba framåt nu. blev också precis omdiagnosticerad, fast med BPS istället för osjälvständig PS som jag fick för fem år sedan. kändes rätt skönt eftersom den tidigare diagnosen mest var en beskrivning av mig som tonåring och inte alls den jag är idag... vilket kanske inte är så konstigt när man sätter diagnosen på en nittonåring.
Jag är som Moa, jag har också kräknoja. Jag är rätt så kräsmagad, om en person bara GÖR ett spyljud "på skoj" blir jag illamående och bävar inför att spy även om jag gör det väldigt sällan.
Har alltså inte emetofobi per se, men rädsla och obehag inför tanken.
Gu va härligt att höra=) jag håller tummarna för dig och er! Att allt kommer gå er väg precis som du önskar dig=)
