Jag måste skydda mig själv.
Det är en del i mitt arbete att ta tillbaka mitt liv igen. Jag måste blunda, klarar inte av att se allt lidande. Jag respekterar de som försöker komma på banan igen, därav också en nyvunnen respekt för mig själv. Jag anser att det är en rättighet att få självömka, att få må dåligt, att få återfall i sjukdom, men jag tål inte glorifiering av det som förstört mig, för det var också det som räddade mig. Det kanske låter underligt men det som en gång närde visade sig förtära mig i längden.
Idag har jag kämpat, idag har jag fått ta till flera knep. Nu ska jag begrava den här dagen och börja med en ny imorgon.
Det är så mycket roligt som jag har framför mig. Finbesök och hämtning av förlovningsringar på torsdag, brakfest på fredag med välkomstdrinkar och grillning bland annat och en vecka utanför stan med Mary och Puffen. Idag var en speciellt svår dag, men jag klarade det.
Mina ärr läker fint. Jag tänker göra allt för att de ska fortsätta göra det, även om det innebär att jag inte kan ha relationer till människor som inte är på samma väg som mig. Jag respekterar varenda människas kamp, men jag har svårt att minnas den respekten när jag går in på bloggar där allt är nattsvart.
Jag tar era rakblad och skär bort er från mitt sinne. Vi möts när ni är redo att göra genuina försök till att hitta er egna person bland all smärta. Jag kan inte ge mer av mig själv utan att tappa mig själv, förlora mig i svärtan och smärtan.
Jag är så lyckligt lottad, en överlevare och en kämpe.
Helt rätt av dig att tänka så, du ska alltid vara viktigast i ditt liv!
Jag förstår dig, själv läser jag inte heller bloggar som kan tänkas vara destruktiva för mig - jag brukar känna det redan när jag går in på en blogg.
Kram :)
Jag kan nästan lova att när du varit skadefri tillräckligt länge så kommer du inte bli triggad längre. Det tog ca tre år för mig att komma dit, få såpass distans till det att jag istället bara skakar på huvud åt såna bilder och texter. När jag tittar på mina ärr känner jag bara att "hur fan kunde jag göra så mot mig själv?". Det är så främmande för mig nu att det känns som något någon annan person gjort, i ett tidigare liv eller nåt...
Just nu gör du dock helt rätt som håller dig borta från såna intryck. Det är väldigt klokt.
När jag först fick min borderline-diagnos googlade jag massvis för att hitta så många borderline-bloggar som möjligt. Med iver och igenkännande följde jag dessa bloggar närmast slaviskt. Självskador. Missbruk. Ångest. Svärta. Överdoser. Ännu mer självskador. Ju värre, desto bättre!
Antar att jag på något vis ville känna att jag inte var ensam med det helvete jag levde i. Men så känner jag inte idag. Jag har på något vis börjat komma tillfreds med den jag är, och behöver därmed inte längre identifiera mig genom andra människor och diagnoser som egentligen bara är ord på ett papper.
Visst, i början blev jag också väldigt triggad av att läsa om andras självdestruktivitet, men de där bloggarna intresserar mig inte lika mycket längre. Är så jävla less på självdestruktivitet. Och nu när jag varit självskadefri i ungefär fyra månader, och dessutom mår bättre än på mycket länge, känns det liksom onödigt och väldigt lågprioriterat att på något vis att läsa om andras destruktivitet och nattsvarta mörker.
Som någon skrev ovan, ju längre du lyckas vara skadefri, desto mindre triggad kommer du bli. Tro på det, så kan det bli din sanning! Och jag tror på dig, du är en stark ung kvinna med massa mogna värderingar! Det märks så tydligt i dina texter.
Visserligen, motsägande nog, har jag istället börjat läsa några ADHD-bloggar - mest för att jag behöver igenkännande även där eftersom diagnosen är så ny för mig och jag egentligen inte vet så mycket om den. Men det är på något vis inte lika destruktivt som borderline- och självskadebloggar.
Oj, blev visst en massa ego här - men ville mest skriva att jag nått samma punkt som dig; jag vill inte läsa om andras misär och destruktivitet. De är inte närande för mig.
All styrka till dig. Kram.
det är ett otroligt starkt beslut. jag tycker att du är otroligt stark som klarar av att göra en sån sak.
jag försöker också sluta med självskador och undviker faktiskt också trigger grejer.
du är otroligt duktig som varit självskadefri så himla länge. du ska veta att jag är imponerad av dig och jag ser dig lite som ngn slags förebild när det gäller hela sluta med självskadegrejern
ta hand om dig, hoppas att du får en ny säng snart dessutom
jag förstår hur du känner dig. att allt mörker (framförallt hos tonåringar) blir mer o mer påtagligt. och för att kunna rädda sig själv så måste man avskärma sig från det som kan vara triggande för en själv. jag har med gjort likadant. jag umgås inte alls lika ofta med dom vänner jag har som jag känner triggar mig o jag har berättat varför.
du är stark och jag beundrar ditt sätt att kunna sätta ord på känslor o saker.
<3
take care
