Eller, tekniskt sätt på förmiddagen. Jag sov och jag drömde om en vän från förut, från något som känns som ett helt annat liv. Före psykiatricirkusen, när jag var liten och osäker liksom jag är idag, fast ändå annorlunda. Lilla Saari, när jag var rage_grrl på quakenet och worldirc (om jag inte minns fel). Jag har inte tänkt på honom på evigheter. Inte haft någon kontakt, ingenting.

Så dyker han upp i en dröm. En fin kille, som jag minns honom, väldigt snäll och jag tyckte om honom. Idag har jag tänkt på honom och försökt ta kontakt med honom igen. Det vore jätteroligt om han svarade.

Det är lustigt hur hjärnan fungerar. Hur kommer det sig att man kan drömma om saker som ens medvetna hjärna inte funderat över på länge? Något som den medvetna hjärnan suddad ut och inte minns? Hur kan det undermedvetna minnas personer, händelser, platser, och öppna upp förseglade mappar ur hjärnarkivet? Jag var så häpen när jag vaknade i morse.

Ännu en gång förstår jag mig inte på min egen hjärna. Det kanske inte är meningen att man ska göra det heller.

Men jag är glad att just han kom tillbaka till mig i drömmen.