Jimmie Åkesson.

Igår kom jag mig inte isäng innan 03. Och när jag väl låg isäng så var hopplösheten total. Jag sov tungt på mediciner. Innan jag somnade ringde jag både mitt boende och mobila teamet för att lugna mig. Jag tog lite extra lugnande, för mitt stackars hjärta slog förbaskat fort och det fanns inte en chans att jag skulle ha kunnat sova utan dem. Mobila teamet tyckte att jag tagit en hög dos, men att det inte var någon fara.

När jag slog upp ögonen idag undrade jag om jag hade drömt. SD i riksdagen? Ett borgeligt styre för 4 år framåt hade jag väntat mig, såklart hoppas på de rödgröna men ändå inte blivit förvånad om de inte fick majoritet, men jag trodde inte att SD skulle gå framåt på detta sätt.

Till och med Fredrik Reinfeldt är en förlorare idag, dagen efter valet. Uppenbarligen har alla andra partier misslyckats med sin invandringspolitik är SD fått ett sådant stöd.

SD är inte ett rasistiskt parti till det yttre, men alla rasister i landet har förmodligen lagt sin röst på detta parti. Deras politik är ju idealiskt för främlingsfientliga människor.

Jag sitter framför TV:n i pyjamas med en filt trots att klockan passerat 13. Jag kommer följa nyhetssändningarna idag och just nu ser jag inget skäl till att jag ska hoppa ur min pyjamas. Jag har gjort mitt, lagt min röst, och det har inte bara varit min rättighet utan också min skyldighet. För alla som inte röstat alls, inte ens blankt, har hjälpt SD i sin kamp för att ta sig in i riksdagen. Jag vet inte hur valdeltagandet har sett ut i år men tänker ta reda på det.

Vad händer nu? Inget övrigt parti i riksdagen vill samarbeta med SD och jag hoppas att de verkligen håller sina löften. SD är i sin tur beredd att samarbeta med alla partier, trots att en av de SD:are som blev intervjuade gav Mona Sahlin en rejäl känga. Bara den enda sprickan gör att man kan se att SD är en fasad för någonting annat.

Vi står inför ytterligare 4 svåra år.

P.S. Låsta bloggen.