Saari utanför Elgiganten vid Strömpilen.

Söndagar är alltid min svaga punkt, men dagen har ändå varit rätt schysst. Jag känner mig stärkt av gårdagen då jag var och köpte mig en DVD-spelare. Den gick på typ 400kr, sjukt prissänk för att det var ett skyltex. Dessutom vågade jag gå i kortärmat trots att det är svårt för mig att våga. Jag gjorde det i ren protest, jag tänker inte styras av mina rädslor eller andras tankar. Jag resonerar med mig själv och kommer fram till att främlingar ändå inte har något att göra med hur jag ser ut, deras åsikter är inte viktiga för mig egentligen - de borde i alla fall inte vara viktiga.

Jag köpte Compeed för mina stackars fötter, de nya skorna (som syns på i bild) är onda mot mig! Nu har jag lite extra hud på ena hälen i alla fall.

Jag har Dawsons Creek-marathon och ska ta en paus för att laga mat. Imorgon ska jag träffa Mia och jag hoppas verkligen att det går bra. Jag undrar vad som skulle hända om jag bara skippade allt vad terapi heter? Skulle jag må bättre eller sämre? Skulle jag få någon sorts tvångsvård inom öppenvården?

Känner mig snurrig av min nya medicinering, men jag mår åtminstone bra nu! Eller i alla fall bra i jämförelse med hur det varit. Det är hemskt trist när man varit så nedtryckt och psykisk illamående att man inte vet vad som är normalt att må längre.

Så jag bestämmer att jag mår bra. Och idag saknar och längtar jag efter Malin och Alexandra!