Och jag skriver.
Med lilla flätan på plats.
Idag har jag fått göra det jag tycker bäst om - skriva. Jag har skrivit klart novellen jag fick en idé om natten mot söndag och det brukar faktiskt inte gå såhär fort. Men att skriva och få avsluta - det är skönt. När jag fått lite feedback och åsikter om den så kommer jag publicera den här.
Dessutom har jag träffat C idag, alltid lika givande. Hon gör mig glad och tvingar mig att tänka ett steg längre. Det är också alltid skönt att prata med någon som förstår. Några cigg under solen och gott sällskap, det är det jag vill att hela min sommar ska handla om egentligen.
Idag har jag "tränat" på att gå i kortärmat. Det har varit FRUKTANSVÄRT varmt här, så tunna kläder är ett måste. Jag känner mig väldigt exponerad när jag går till Statoil i tunika (som syns på bilden) och fast jag är en våga-gå-i-kort-ärmat-på-sommaren-förespråkare så betyder det inte att det inte är svårt för mig. Det är någonting man får jobba på, men det är minst lika jobbigt att försöka dölja allt. Jag får bittert bita i det sura äpplet, min sjukdom har satt mig i den här sitsen. Problemet är bara att vissa människor verkar tro att jag faktiskt har valt det här.
hejsan.fin och bra blogg.kram
Hur länge har du skadat dig själv? Du är jättestark som klarar av att gå i kortärmat. Ha en bra dag! Kram :)
Stephanie: Tusen tack!
Elin: I 7 år, ungefär. Nu händer det mycket mer sällan. Tack för peppen :)
åh, Saari, du är så fin, och grym som går i kortärmat. you go girl!.. och sen måste jag bara säga att jag är jätte nyfiken på att läsa det du skrivit!
Kramar
Emma: Tack! Det är en kamp fast det inte borde vara det. Knas.
Det konstigt hur man skall försöka dölja hur man mår och mått. Att man blir dömd för att man är sjuk. Att man blir kollad på, uttittad för att folk har ett sånt oförstående intellekt. Det är ju inget man valt, det har ju varit för att orka överleva.
Känner så varje sommar, det blir hat-kärlek för sommarn eftersom man vet vilka blickar man får.
Take Care
/Anji
Diggar din hårfärg! :D
Det verkar vara mycket okunskap man får utstå om man har ärr på sina armar. Har en bekant som folk brukar gå fram till och vilja känna på ärren. Verkligen socialt missanpassade människor i mina ögon!
SV: Vi håller på med en kurs som heter människan socialtt och kulturellt i skolan. I kursboken sa de en verkligt tänkvärd grej. Hur många generationer måste det gå innan man som invandrare blir svensk? så, ja... begreppt svensk är verkligen luddigt.
förövrigt är du jättevacker! ^_^
