Äntligen har jag förstått hur min webcam funkar.

Visst ser jag ut som en människa som håller ihop? En pigg och ganska down to earth-tjej? Skenet bedrar.

Varför det har blivit så jobbigt nu vet jag inte. Jag längtar efter att må okej, må bra. Det kommer så olägligt, men är dåligt mående någonsin lägligt? Nu skulle ju vara en bra tid! Snart sommar och allt!

Mitt boende vill att jag ska lägga in mig, men jag avskyr slutenvården, över min döda kropp! Samtidigt så kan jag kanske inte må som jag mår och vara här, de har inte kompetensen. Å andra sidan har slutenvården inte någon bättre kompetens enligt min åsikt, men det handlar om att jag riskerar min plats här på boendet om jag stannar och mår för dåligt.

Så är det nu.