Emma bjöd mig på fika på bokcaféet Pilgatan!

En kopp rättvisemärkt te i gott sällskap är aldrig fel!

Jag var faktiskt skitnervös inför att träffa Emma igen. Det var ju... år sedan! Men hon har inte glömt mig och jag har inte glömt henne, det kände så fint att återförenas i en stor kram, hennes naglar grävde sig in i min rygg och jag kände mig hemma. Hemma med Emma.

Vi strosade i affären och sedan bjöd hon mig på fika, vi drog lite historia och pratade lite framtid, pratade om böcker. Jag fick en bok i present av henne, Tusen strålande solar. TACK! Det var så mysigt. Efter det drog vi till biblioteket och jag var lite nervös där med, men det gick bra. Jag lånade en bok och två filmer, sedan drog vi oss tillbaka mot Emmas bil. Påväg såg vi detta:

Ser ni benen?

Sån konst är INTE okej! Haha, vi blev hur rädda som helst av den. Huga!

Vi sa hejdå och på återseende, den kvinnan reser och far överallt vilket jag tycker är starkt, och hemskt roligt. Hon är en av de där människorna som faktiskt gör något, slänger sig ut i världen, någon som vissa knappt vågar tänka på.

Nu är jag hemma och förtrollningen är bruten, men jag känner fortfarande värmen av min vän.

Blek Saari och brunbränd Emma. Puss darlo!