Jag är mitt uppe i processen att slutföra en novell jag filat på sedan 2008. Den är svår att skriva eftersom det är ett känsligt ämne. Jag har alltid haft ett stort intresse för skolmassakrar, vad det är som gör att någon kan utföra en sådant kupp. Jorden är en hemsk plats att leva på när den till och med kan driva barn och ungdomar till att döda på det sättet.

Scenariot är min gamla högstadieskola. Genom att skriva kan jag ta hämnd, det är en förlösande process att få skriva en så hård och aggressiv novell om ett så svårt ämne. När den är färdigställd kommer jag posta den här på bloggen, tills dess får ni ett smakprov saxat ur novellen:

 

 

"Ett oljud skapade ett avbrott i den spända stämningen. Det dånade i hela matsalen och fönstren började skaka. Alla tystnade och lyssnare. Lynn vad mer snabbtänkt än någon av dem.

– Det är en helikopter. Den kommer inte kunna göra någon skillnad för oss, den filmar säkert bara. Det är lugnt, sa Lynn till sina kamrater.

Samtidigt som hon sa det började man kunna urskilja ljudet av sirener mitt i bullret från helikoptern. Från fönstrena kom blixtar från blåljus. Både Matilda och Katja lyssnade och sänkte sina vapen lite.

En flicka som satt under ett av borden närmast utgången tog chansen. Hon flög snabbt upp och kastade sig mot dörren med ett skrik för livet, ett skrik som sa att hon uppbådat all energi hon haft för att rädda sig själv - hon han faktiskt slänga sig på hantaget och öppna dörren lite innan Lynn hade hunnit avlossa fyra skott mot henne. Två träffade henne i bröstet, en i halsen. Det fjärde gjorde ett hål i dörren. Flickan hade nästan klarat det, men nästan räknas inte när det handlar om liv och död.

Matilda och Katja hade återfått fokus och stod redo att skjuta igen. Lynn svor tyst och laddade om geväret. Hon blängde på sina kamrater och de nickade, de behövde inte läxas upp för de förstod vilket stort misstag de hade gjort som låtit sig distraheras. Ett enda misstag och de skulle tappa kontrollen över situationen.

De var inte förvånade över att polisen kommit. Någon hade säkert ringt, för naturligtvis hade alla inte kastat fram sina mobiler, de hade ingen möjlighet att kolla så att alla var utan möjlighet att ringa larmcentralen. De hade hur som helst räknat med att polisen skulle komma förr eller senare. Problemet var bara att de kommit mycket tidigare än väntat.

Nu tilltalade Lynn hela matsalen igen. Alla var svårt chockade, snyftningarna avlöste varandra men stämningen var tryckt och ingen skrek längre.

– Nu ser ni vad som händer om någon av er försöker fly. De flesta av er kommer att klara er ur det här med livet i behåll, så var inte så dum att ni försöker något som HON gjorde!

Lynn pekade på flickan som rosslade, drog efter andan med längre och längre mellanrum. Hon blödde ymnigt och hennes ögonvitor lyste när hon rullade ögonen bakåt. Till sist drog hon ett skälvande sista andetag, för att sedan låta livet lämna hennes kropp."

Man får gärna ge kritik, posta en kommentar!