God anledning till dålig update.
Jag träffade Alex för första gången!
Egentligen har det inte varit dålig uppdatering på bloggen, det har ju faktiskt bara gått en dag, men det känns som att det gått flera men ändå inte tillräckligt många!
Igår stod jag tillslut på busshållplatsen vid NUS och väntade på Alex. Jag var så nervös, hade tusen känslor som brottades inom mig och fick mig att nästan kräkas medan jag spanade efter bussen. Och när den kom - magen gjorde uppror, jag ville stänga av mig själv.
Och sedan steg hon av bussen.
Jag tror att jag tjöt "HEJ" och kramade henne, kramade henne länge och kände att hon var verklig. Magen lugnade ner sig, och sedan kändes allt så surrealistiskt när vi började gå hem till mig. Surrealistiskt men underbart. Det var så lätt att prata med henne och det var bara... VILKEN KICK!
VÄNSKAP.
Vi har bakat kakor, sett film, varit på stan och allt har varit väldigt intensitvt - just därför känns det som att det har gått flera dagar och inte bara två. Jag älskar den här tjejen, hon har ett stort positivt inflytande i mitt liv. Hon förde magi med sig när hon kom, det är jag säker på.
Idag på apberget. En kille var snäll och fotade oss, sedan tappade vi kameran i marken när han skulle lämna tillbaka den, men tack och lov lyckades vi återuppliva den. Kamera är bra att ha, för att föreviga sånt här till exempel.
Men den magiska tjejen åkte tyvärr hem idag, hon hade en hemsk urinvägsinfektion. Jag var såkalrt ledsen, men hälsan går först. Och det känns verkligen som att vi har hela framtiden på oss att ses. Hon skakade liv i mig, idag på stan så kändes det som att jag kunde klara av allt! Känslan hänger kvar, jag ser fram emot att träffa Alex många fler gånger.
I övrigt så har jag jagat efter min läkare - fortfarande handlar det om att jag behöver mediciner till semestern jag åker på om en vecka. Vårdmötet har jag slutat hoppas på, för min läkare går på semester från och med nästa vecka. Om han inte hinner hjälpa mig så måste jag ta kontakt med mobila teamet och det vill jag INTE. De skulle säkert strula till allting.
Nu sitter jag och hoppas på att Alex har kommit hem helskinnad. Jag är helt slut i hela kroppen och huvudet efter en intensiv, kort men kraftfull träff. My heroine.
HJÄRTA!
Fina bilder, du verkar bli starkare hela tiden :)
Elsie: Tack! Jag försöker verkligen. Och mina vänskaper ger mig extraliv.
Blir helt tårögd och varm när jag läser dethär inlägget!! Det var så underbart att träffa dig vännen! Och vi tar det i augusti igen!! Love U <3