Thinspiration.
Vacker?
Ful?
Idag börjar jag kämpa mot kilona igen. Under semestern tog jag också semester från viktminskningen vilket har resulterat i att jag gått upp ett par kilon.
Jag kan säga att det sved att ställa sig på vågen idag, men nu känner jag att jag ska jaga ner kilona och döda dem en efter en. Det behöver inte ta så lång tid, bara jag försöker. Jag har klarat det bra hittills och är nästan 20kg lättare från min maxvikt även fast jag gått upp lite nu. Jag vet att jag kan gå ner i vikt och jag använder bra metoder. Jag måste bara försöka lite hårdare.
Jag har en störd syn på mig själv, en syn som förstör väldigt mycket. Det skapar ångest och jag har svårt att ha en hälsosam viktnedgång utan att bli ätstörd. Hur balanserar man det? Hur balanserar man att man måste gå ner i vikt för sin hälsas skull utan att bli själinvaliderande och vippa över till en störd syn på sig själv och på mat?
Jag försöker påminna mig själv om att mitt värde inte sitter i mina kilon, att en människas värde ligger djupare. Jag vill gå ner i vikt och njuta av livet på samma gång.
Ibland hamnar jag på bloggar som handlar om Pro-Ana, människor som ser anorexia som en livsstil. De skriver ner hur de äter, vad de väger, postar bilder på magra kvinnor för att peppa sig själva och andra. Längst upp i detta inlägg ser ni en bild jag hittade när jag googlade ordet Thinspiration.
Det fick mig att tänka på Beth Ditto, sångerskan i bandet Gossip. Hon är tjock och hon är vacker, kanske är det hennes självförtroende som gör henne så vacker som hon är. Jag ser på dessa två bilder, en slumpmässigt utvald bild på en mager modell och en nakenbild på Beth Ditto. Vem av dem mår bäst? Vem av dem lever ett liv som de själva vill leva? Och om vi ska vara ytliga, vem är snyggast?
Magra modellen eller Beth Ditto?
När mår jag bättre - när jag fixerar mig på mat och träning till den gräns att jag inte kan tänka på något annat, eller när jag ägnar mig åt mina intressen mellan måltiderna? När jag hatar mig själv för hur jag ser ut eller när jag accepterar att jag faktiskt ser ut som jag gör just nu?
Att acceptera sig själv innebär inte att man inte kan förändra sig själv. Jag tänker fortsätta gå ner i vikt, men jag tänker leva livet också. Att gå ner i vikt av ren avsky är inte ens särskilt effektivt, jämfört med att gå ner i vikt med lagom mat och lagom träning. Det behöver inte vara plågsamt att gå ner i vikt.
Jag tänker gå tillbaka till det här inlägget när jag drar iväg, fundera på hur jag ska kunna vara så lycklig som möjligt. Thinspiration, måste det vara utmärglade kvinnor? Varför sträva efter att må dåligt? Jag vet att det inte är så enkelt... Men vem har någonsin sagt att det inte ska vara svårt? Jag tänkte försöka att inte hata bort kilona, utan snarare arbeta bort dem.
Det är det enda sättet att må bra när man försöker förlora överflödiga kilon.
Det är lite lustigt för precis innan jag gick in på din blogg så satt jag på en pro-ana sida. Kom dit av misstag och jag höll på att trilla av stolen när jag läste allt som stod och såg på dessa magra unga människor. Det är så lätt att hamna i obalans när det handlar om vikt. Det är så lätt att äta för mycket eller för lite och gränsen mellan att bara vilja leva hälsosamt och besatthet är skrämmande tunn. Jag tycker att det låter som ett mycket genomtänkt och klokt beslut att arbeta bort dina kilon istället för att hata dem. Jag tror att risken att man misslyckas eller blir destruktiv fast åt andra hållet är större om man börjar att förakta mat och sig själv. Att vilja gå ner i vikt för att må bra, både fysiskt och psykiskt, är en sak, och jag hoppas att du kommer att nå dina mål utan att knyta band på dig själv eller tumma på din självrespekt. Du har redan kommit långt. Jag tycker att det är starkt gjort och duktigt av dig att ha gått ner så mycket!
Ärligt var den översta tjejen inte sexig alls! Usch, för smalt är ju inte kul, då ser jag hellre ut som Beth, även om jag också kämpar mot kilon. Hälsosamt yttre vill ju alla ha, men gärna med kvinnliga former för min del. Iofs så är tanken på mindre bröst en sporre för mig. Jag hittar inte en enda BH på något annat ställe än Ingrids pga ovanlig storlek och de går på ca 600:- vilket sviider! Kämpar mot en ynka c-kupa och har redan minskat till en D. Wiiiie!
Att du minskat 20kg är jättestort (haha, jag försökte inte vara rolig. >__<) och du ska vara stolt över dig själv. Sätt gränser men gräv inte ned dig för felsteg. Man går inte tillbaka till ruta ett utan fortsätter på rätt spår igen! Pepp pepp! Må du också få bröst i den storlek du önskar, haha!
åh Saari, vad bra jag mådde av att läsa det här. så vill jag också försöka tänka om min viktnedgång (som just nu är uppgång). jag vill inte hata under tiden, vill våga leva också. det är som du säger, det ska inte behöva vara ett krig. bara ett arbete. klart att man måste satsa lite. men inte hela livet. inte alla glädje ämne.
hoppas att vi kan göra det här tillsammans. du är så bra. tack för att du inspirerar! <3
Fantastiskt bra skrivet! (som alltid) Skev kroppsuppfattning förföljer en oavsett om man är smal eller rundare. Tänk bara på mitt fall och det viktras jag genomgått under våren. Blir i sig också en sjuklig fixering när man inte riktigt hinner med i huvudet vad kroppen gör. Tittar mig fortfarande i spegeln och ser något som inte finns vilket är oerhört jobbigt. Tror oavsett åt vilket håll det går och man inte har en sund inställning i huvudet före blir det en kamp. Nu måste jag äta för att inte gå ned mer, förut vägrade jag äta för att jag gick upp så fort jag åt. Ekvationen blir svår i detta läge. Men jag, liksom du kämpar med våra demoner och är medveten om situationer som kan uppstå. Däri ligger styrkan att klara det mesta. Finaste....du är vacker oavsett. Det är inte ens säkert att en smal mår bättre fysiskt än den som har lite mer att krama. Så det så! Låt oss lära varandra att älska istället! Kramar i massor
Jag tycker att Beth är vackrare, men det ligger mycket i att hennes sångröst är så jävla grym och att hon bara är så cool. Hon har även utstrålning. Catwalk-modeller är svåra att se som vackra tycker jag, alla ser likadana ut. De ser ut som skyltdockor och ser helt tomma ut. De har ingen utstrålning. Men hade jag aldrig hört Beth sjunga eller aldrig sett henne i någon video så hade jag nog inte tyckt att hon var snygg heller.
Beth. I alla lägen. Hon ser så... jävla SJÄLVKLAR ut.
Att vara KVINNA & ta plats, höja rösten, låta bli den där skammen är ett tabu. Att vara "överviktig" och älska sig själv, synas, ta plats är tabu. Dubbelt upp. Man ska ju inte njuta av livet om man vågar vara lite... sådär annorlunda.
Att Beth vågar rymmas, fysiskt & personlighetsmässigt är fan sexigare än revben, Johnny Depp & platta magar.
Jag har ökat i vikt, som bara fan! Från 38 kilo till 46.
Och jag vill bara vara OLIVIA, lycklig i den enda kropp jag har.
Jag försöker lära mig att vara SJÄLVKLAR, oavsett vikt. Må bra i kroppen.
Är man tjock så är man sin vikt, likaså som man är en pinne.
http://www.youtube.com/watch?v=yUTJQIBI1oA
Ungefär det roligaste och bästa om ideal EVER. Hur man än ser ut.
Och du är vacker. Och du kan stråla av självklarhet, när du bara är dig själv. Utan att tänka på det.
Jag kom från början in på din blogg första gången via pro-ana rörelsen som jag har varit en del (inte så stor, dock, men ändock en del) av. Jag är överviktig, pendlar i vikt, osv. Kämpar med att jobba bort anorektiska ideal som alltid ligger och skaver där under allting, fast jag egentligen vet bättre. Jag vet inte hur jag ska göra för att komma bort från de destruktiva bloggarna som jag faktiskt -motvilligt- följer. Det är som någonting som suger in en. Samtidigt som jag har börjat överge mina ideal (jag menar, jag dras till rundare tjejer då jag snackar attraktionskraft/partner) men själv vill jag vara superskinny. Även om mitt ideal är kurvigt. Hrm, det lät kanske inte så logiskt. Men tjejerna inom pro-ana är allt annat än hela. Det är så smärtsamt att se, och hur de kämpar i fel riktning, en riktning som jag själv ibland också väljer att ta. Men men. Skulle också säga tack för att din blogg finns, och att den väger upp för alla de andra bloggarna som jag slinker in på och som triggar igång mig. Din har motsatt verkan och det är värt enormt mycket för mig!
Alltså, vill förtydliga att jag kom in via en blogg som hade dig i blogglänkslistan.
Båda personerna på bilderna är ohälsosamma. Den ena för smal, den ena för tjock. Att välja mellan dem är som att välja mellan svart och vitt, utan att det finns en gråzon mellan.
Ingen av dom är fulare än den ene, ingen av dom är vackrare än den andre. Båda har uppenbarligen osunda livsstilar.
Vill man bli accepterad som tjock så ska man inte trycka ner och vägra acceptera en smal människa. Hur kan man då förvänta sig att andra ska acceptera en? Det är helt fel metod.
Själv har jag gått ner 38 kg på 1 år, från 102 kg till 64 kg. Och jag är inte lyckligare och mer accepterad för det. Tycker att alla ska sluta hävda att smala människor har det lättare än feta. Precis som kvinnan i den där videon du postade "A Fat Rant" klargör så tydligt.
Ingen av modellerna är att föredra eftersom de båda har rätt sjuka ideal, men den smala är helt klart att föredra. Riktigt sexig imo.
