Ett stycke Saari igår.

När bakisheten började släppa efter en dusch och lite lunch så satte jag mig på en stol i Gemenskapen och fick mitt hår färgat igen(!). Jag blev inte nöjd med förra färgningen, det fanns fula gula partier. Nästa gång jag fixar med håret ska jag bleka och inte blondera, för enligt zani så bleker blonderingar först och lägger sedan till en gulfärg (om jag förstod det rätt). Det är rätt schysst att ha en egen personlig hår-guru! Hon ska få följa med och välja ut något bra. Jag saknar den där neon-röda färgen jag fick första gången jag började med extremtoningar.

Så nu sitter jag och väntar på att färgen ska rota sig i mitt hår. Imorgon är det nämligen queer-klubb och jag vill visa mig från min bästa sida. Club Babylon har fest med temat DIVA, så jag ska gå i min gigantiska långa tyllkjol, någon schysst top, guldnagellack, guldögonskugga och massor med eyeliner. Låta divan i mig lysa! För den finns där, på låtsas.

Och lördag, då är det botniabaneinvigning, precis som det är på söndag, så det blir en fullspäckad helg. Jag vill så mycket och jag kan så mycket men om jag tar för mig för mycket så kommer jag krascha hårt. Men nu när jag har en sömnmedicin som verkar fungera så tror jag att jag har större chans att LEVA LIVET.

Det är bara så läskigt, de senaste veckorna har det känts som att jag gått på en tunn lina, och högt där uppe är det lättare att andas men jag vet att om jag vacklar och faller så är fallet långt och jag ser inga skyddsnät någonstans. Utom sömnmedicinen som jag krampaktigt håller i, ett hopp om att jag inte ska falla utan få chansen att verkligen leva och inte bara överleva.

Jamen fatta! Jag ska se Amanda Jenssen på söndag! Och hela helgen är fylld av andra roligheter! Nästa onsdag kommer förhoppningsvis min söta Alex hit och nästa helg är det PRIDE och livet är så sprudlande! Lite för sprudlande! Var kommer det här att sluta!? Jag skiter i vilket, jag lever nu!

!

!

!