Om och om igen.
Ett Saari, ett vad?
Varför känner jag skuld när jag inte orkar ta mig till terapin och mina terapeuter får komma till mig istället? Varför känns det som att JAG sviker DEM när jag inte säger att allt är bra? De ska finnas för mig, jag är inte skyldig dem någonting.
Ola var här idag, det kändes som att vi öppnade upp min hjärna och försökte plocka upp trådar och lägga dem rätt, reda ut trasslet.
Sara, vad vill du göra? Vad tror du är bäst för dig?
JAG VET INTE.
Hur ska jag kunna veta? Ibland önskar jag att någon skulle kunna bestämma över mig, säga åt mig vad jag ska göra.
Efter mycket självrannsakan har jag insett att jag är mycket klok i samtal, välformulerad och saklig. Sedan försvinner allt när jag är ensam och verkligheten spricker, det gör så ont när den spricker. Jag skjutsas tillbaka till ruta ett.
Därför tror jag att jag behöver hjälp som ett behandlingshem eller ett behandlingscenter kan ge. Dygnet runt, intensivt arbete. Men jag vill inte göra ännu en satsning som rinner ut i sanden, jag orkar inte börja må riktigt dåligt igen. Jag orkar inte avverka mitt tredje behandlingscenter och ändå återkomma till det här. Vad det nu än är.
Och när han får mig att börja tänka, blir jag misstänksam. Vad försöker de göra, manipulera mig? Samla information för att skada mig? Jag känner mig så vilsen, vilsen i verkligheter. Hur ska jag kunna hjälpa mig själv när jag inte förstår mig på mig själv?
Många tankar nu. Många kval. Tankar som stöts och blöts, jag sluter cirkeln och börjar om igen.
Om och om igen.
diggar din blogg! har lagt till den så jag kommer följa den, hoppas du har en bra dag! :)
ja lukten av diskmedel är en härlig känsla särskilt när man har diskat i 50 min :p
läste att du har diagnosen borderline? jag har det också. så känner igen mig i dina tankar. fast dom senaste åren har jag mått bättre men det finns ju ändå där lixom..
kram
jag visste inte det innan jag läste din blogg. men det låter ju positivt iaf :) hoppas att jag blir det, fast ändå som du sa så är det en del av mig. en ganska stor del, får man fråga om du äter nån medicin för din borderline?
sa jag nånting dumt eftersom du inte svarar? tog bort din kommentar om du inte ville ha den publicerad iaf. jag ber om ursäkt om jag sa nåt dumt..
oj, jag trodde du hade tagit bort min kommentar, men såg att du inte hade det nu :)
Det är ingen fara Natalia, jag har bara inte varit vid datorn :)
Borderline är svårmedicinerat, men jag även bipolär och lider av ångest och panikångest. Jag äter Seroquel depot 600mg, Lyrica 200x2, Xanor 1mgx2, Stilnoct 20mg och vanlig Xanor och Nitrazepam vid behov. Det funkar hyfsat. Äter du några mediciner?
