Ikväll hade vi grupp på mitt boende. Varje tisdag ska vi träffas och prata om familj och relationer och idag skulle vi berätta om en relation vi hade med någon och ta med ett objekt, som ett foto till exempel. Jag satt innan och kollade på foton, på alla viktiga personer i mitt liv. Jag undrade vem jag skulle berätta om, för jag har blivit välsignad med en underbar familj och många fantastiska vänner, men slutligen gick jag till min filmhylla och tog fram filmen Girl, Interrupted.

På gruppen berättade jag om att jag och min bästa vän Malin (CrazyGirl), om vår vänskap som går över alla gränser. Om att den här filmen är vår favoritfilm, om att vi brukar sjunga låten Downtown till varandra när vi mår dåligt. Om att vi pratar i telefon varje dag. Om att jag älskar henne bortom alla gränser.

De andra berättade om familjemedlemmar, vänner och även lärare. Det var himla mysigt att sitta där och känna kärleken fylla rummet. Det är fantastiskt vilka underbara människor det finns där ute och min cynism mot mänskligheten var som försvunnen.

En personal hade med sig en speldosa föreställande en enhörning i glas som stod på en platå av spegelbitar, som hon fick när hon var liten av sin far. Jag skruvade upp den, lät den spela och föll som i trans. Efter mötet skruvade jag upp den igen och kunde inte låta bli att låta mitt ansikte brista ut i ett stort leende.

Vi är som en familj, vi som bor på mitt boende och personalen. Jag blev djupt rörd när hon som hade med sig speldosan sa att "Du kan få ta hand om den åt mig ett tag, Sara". Det handlar om äkta omtanke, inte arbete. En vacker gest, människa till människa.

Nu har jag tänt ljus och låter speldosan spela lite nu och då. Det är ljuvligt. Därför tänkte jag låta er få höra också.