Seroquel.

Igår hade jag en ordentlig baksmälla, efter en så effektiv och lång fredag. Kroppen gjorde ont (och gör fortfarande ont) efter motionen, huvudet var luddigt efter att ha sprungit i sjukhuskorridorer och som grädde på moset hade jag varit länge på stan med mamma. Jag var tom i hjärta och huvud, allting var grått. Dessutom var jag trött, så jävla trött.

Jag såg på film med Maria igår eftermiddag, men jag har blivit så blödig, det var en stark film som ibland gjorde mig illamående, den var inte så visuell men jag fick ändå gå ifrån ett par gånger. Men det var trevligt att sitta i soffan med Maria, hon är en kär vän.

Jag såg på film med en annan kär vän igårkväll, Malin och jag bor långt ifrån varandra men brukar prata ganska mycket i telefon. Igår såg vi Flightplan tillsammans, pratandes i telefon, men jag drabbades av en plötslig trötthet i slutet av den.

Jag höjde min dos Seroquel i måndags och ett par timmar efter att jag tagit den så dreglar jag och blir så trött att jag nästan somnar stående. Det är jättejobbigt, jag får faktiskt panik över att tappa kontrollen över min trötthet men vad ska jag göra? Sluta med den? Nej, det går inte. Jag vet att jag måste äta den för att må något sånär bra. Den ska ha stämningsstabiliserande och antipsykotisk effekt mellan 300-600mg enligt min läkare, och jag har just höjt till 400mg. Jag vet att det kommer bli bättre efter ett tag, att jag inte kommer förbli ett dreglade kolli, men höjningen har verkligen varit jobbig. I slutet av samtalet med Malin, vid 22, så sluddrade jag. Då fick jag panik, jag hade ingen kontroll. Då var det bara sängen som gällde.

Jag somnade några gånger i boken jag läste, och när jag skulle gå upp för att gå på toa somnade jag halvt sittandes i sängen. En timma senare vaknade jag till och gick på toa, sedan kröp jag bokstavligen i säng och somnade.

Nu längtar jag tills kroppen vänjer sig vid medicinen. SÅ trött vill jag bara inte vara, jag blir nojjig över att jag lämnat något ljus på eller att någon kran ska droppa, men tar mig inte riktigt ur sängen. Som sagt, jag längtar.

I min kamp mot kilona jag är motarbetad av Seroquelen. Jag är så livrädd för att gå upp i vikt, helst av allt skulle jag vilja sluta med alla mediciner jag äter, men jag vet att jag behöver dem. Jag blir faktiskt sjuk utan dem, riktigt sjuk. Det är nog bara Malin som vet hur sjuk jag kan bli, och hon har faktiskt hotat med att sluta prata med mig om jag inte äter någon neuroleptika. Seroquel är egentligen idealisk för mig, två mediciner i en, men jag mår riktigt dåligt av att ha så svårt att gå ner i vikt.

Jag har börjat promenera, och gör också situps och armhävningar. Helvete heller att jag ska gå upp i vikt! Jag vägrar! Jag kontrollerar maten så gott jag kan. Jag ligger just nu ungefär -17kg från min maxvikt. Det är i alla fall en början.