Idag firar jag, och alla ska säga grattis till mig! Jag var och vägde mig i eftermiddags, det är nämligen så att jag smyger mig in på kvinnokliniken på NUS lite nu och då (men inte för ofta) och väger mig på deras våg i korridoren. Jag efter många veckors kämpande har jag faktiskt kommit under den magiska siffran, den som jag inte varit under på Gud vet hur länge. Och det är den siffran som varit svårast att ta sig under. Nu när jag gjort det så känns det verkligen som att jag kan gå ner i vikt och att det är värt kampen. Jag kan fortsätta med det här. Det vill jag. Idag när jag vägde mig visade vågen på -10kg från min maxvikt!

Det är inte helt lätt men inte totalt svårt heller. Det intressanta är att det inte alls började med att jag försökte gå ner i vikt, utan jag förlorade några kilon när jag var deprimerad i somras. Och i höst, när jag började må bättre, kände jag mig sporrad av att känna mig ett par kilon lättare än innan.

Den största förändringen är helt klart att jag slutade dricka så mycket cola. Jag skäms över hur mycket jag drack, det var faktiskt 1,5 till 2 liter på en dag. Varje dag. Jag bytte ut colan ganska långsamt mot tekoppar med massor av honung i. Nu dricker jag cola på helgerna, om jag köpt en subwaymacka eller ett skrovmål eller någonting. Jag har slutat äta snacks på veckorna, istället har jag ätit ägg med skagenröra på och riskakor med ostsmak. Jag äter regelbundet, vid fem tillfällen per dag.

Att sluta med cola är inte helt enkelt, men jag försökte och försöker fortfarande att aldrig vara törstig och ändå se till sockerberoendet, men med bättre sockerarter och betydligt mindre mängder. En stor hjälp i att sluta var definitivt att sluta med Lithionit som är ett salt och därför gör en mer törstig och även sötsugen. Om jag inte hade slutat med den medicinen hade jag aldrig fixat att (nästan) sluta.

Egentligen är det inte särskilt nyttigt, allt som jag ersatt saker med. Men det är bättre än vad jag åt innan och det funkar. Jag måste verkligen göra det här på mitt sätt, jag kan nästan alla goda råd folk kommer med utantill men är inte längre intresserad. Som äkta tjockis är jag en EXPERT på hur man ska gå ner i vikt. Alla feta människor vet hur man gör, det är bara det att det inte funkar i praktiken.

Min plan är att byta ut kost långsamt och också långsamt börja motionera. Jag vet av erfarenhet att jag absolut inte kan starta ”mitt nya liv” som vi alltid gör vid nyår hemma hos mina föräldrar. Det funkar bra för dem, men från att sitta med ostbågar och cola framför TV:n och sedan tvärsluta och promenera en halvmil två gånger per dag fungerar kanske bara i ett par veckor eller mindre. Det är svårt att bryta vanor och om jag siktar för högt med en gång så når jag såklart inte upp.

Jag ser mig som Indiana Jones, när han byter ut en diamant mot whatever. Jag tänker helt enkelt byta ut en dålig del i mitt matliv mot en mindre dålig, och sedan fortsätta. Det har funkat hittills, och jag är nöjd med att gå ner långsamt. Jag skulle inte må bra av att droppa i vikt fort. Framför allt skulle det aldrig hålla i längden. Det känns bättre att veta att om jag stannar i vikt så har jag ändå saker att ta ifrån. Lite mindre honung i teet, lite mindre kolhydrater till varje mål, äta två riskakor istället för en till mellanmål och så vidare.

Inte så smickrande bild, men det är svårt att fota sig själv!

Så jag är väldigt glad idag! Grattis till mig! Jag firar ikväll med att pyssla lite här hemma, duscha länge och varmt samt lägga en ansiktsmask som jag fick av mamma.