Igår var den 12:e september och vi i 12:e septemberrörelsen anordnade ett fackeltåg. Vi valde att kalla manifestatonen för "Ljus för våra änglar". Du kanske till och med såg oss vid förra apberget där fackeltåget startade?

 

Jag har så mycket att säga om kvällen, Det var rörande, upprörande, svårt och absolut värt det.

 

Någonting träffade mig rakt i hjärtat. Jag vill skriva om hela manifestationen, men jag blev speciellt rörd över en kvinna som förlorat sin dotter till självmord. Jag såg smärtan i hennes ögon. Den där smärtan som brinner och aldrig går att släcka. Hon berättade att hon och dottern sökt hjälp men inte fått den. Hon är nu en ängel på stjärnhimlen. Förhoppningsvis kan vi i föreningen också finna stöd hos varandra.

 

Ett stort tack till Walle som är den som gjorde det här möjligt. Nästa år är vi ännu större, vi vill påverka politikerna och psykvården, samt ge stöd till de som vill anmäla vården och ha en nollvision när det kommer till självmord.

 

Tack också till alla som kom. Jag vet att era änglar är med er var ni än går.

 

För vidare information, besök gärna hemsidan: http://12september.se/