Som vanligt så har jag och Mary varit på boendestödet och fikat. Trevligt som alltid. Imorgon ska vi dit igen.

 

Jag sitter och smider planer, det är faktiskt ganska spännande. Jag kan inte berätta så mycket, utan det här kommer förbli osynligt men förhoppningsvis hjälpa mina allierade i längden. Så mycket kan jag säga, men inte mer.

 

Mary har färgat mitt hår och jag känner mig som mig själv igen. Jag känner också att jag har kraft för den 12:e septemberrörelsen där jag är ledarmot. Ni kommer se fler uppdateringar som är relaterat till rörelsen, men tills dess rekommenderar jag er att gå in på http://12september.se/ och se er omkring.

 

Manifestationen var framför allt rörande. Vi är så många och vi är arga, ledsna och besvikna på psykvården i vårt land och kanske allra mest på NUS just nu.

 

Jag kommer försöka blogga för hemsidan och även i min egen blogg. Det finns så mycket att säga, göra och förbättra.