Idag blev det en videoblogg, men youtube går inte ihop med min dator och uppkoppling så det vettefan när jag kan lägga upp den på bloggen.

 

Trots att nattens sömn inte var den bästa så kände jag mig rätt pigg när jag satte av mot stan. Trots regnet så skuttade jag runt vattenpölarna i takt till musiken och sprang sista biten till bussen (som vanligt). Jag dansade när jag gick och hämtade ut medicin till Mary, det är alltid lika kul när jag gör det:

- Jag ska hämta ut medicin åt min sambo.

- Ja, och vad har han för personnummer?

- HON har 810402****.

- Åh...

 

Sedan bad hon om ursäkt för sitt antagande, men jag är ju rätt van.

 

Vidare i regnet mot Kärnhuset. Jag tog en macka och en läsk för 20kr totalt innan jag lånade nyckel och gick till musikstudion. Det var faktiskt kallare inomhus än utomhus, jag satt där i t-shirt och blev tillslut svettig av allt bankande på trummorna men frös ändå samtidigt. Jag hade egentligen tänkt försöka lära mig spela piano/synth, men jag kunde inte låta bli slagverken. Det är ju ändå mitt "grundinstrument". Det var sann musikglädje och en timma gick fort.

 

Det som också slog mig var att jag var helt ensam. Jag är en "duktig flicka" och ska kunna allting med en gång. Ingen får egentligen höra mig spela om jag inte kan hantera instrumenten perfekt, och det kan jag ju inte. Det var flera år sedan jag rörde ett trumset och jag är bortom ringrostig, men jag var ensam och ingen kunde höra mig och jag vågade ta ut svängarna och pröva olika saker, olika takter. Och jävlar vad skönt det var att bara slå och slå och slå.

 

Musikeufori.

 

Jag värmde mig inne på Kärnhuset där de hade fredagsmys och kareoke, men jag ville hem och gick därför kort därefter. Kareoken kan ju vara en kul grej, de hade ett rejält utbud av låtar och band som till exempel Evanescence, men jag ville som sagt hem. Jag dansade iväg till Sega Råttan som lovat och gick omkring i min egna lilla musikbubbla. Jag plockade ihop två stora godispåsar, tog ett rör Pringles och började rota bland läsken, och när jag skulle betala och tog av mig lurarna så berättade exbiditen att på grund av strömavbrott så tog de inte kort. Dessutom hade de ingen fungerande våg för lösviktsgodiset. Vi löste det hela med att jag betalade med cash men hade inte tillräckligt för allt så jag kunde inte köpa en full stock snus med det jag hade i plånboken. Vi höftade på vad godispåsarna kunde väga.

 

Blöt kattunge vill hem. Jag sprang till bussen och den var fullsmockad, jag hade tunga påsar med fredagsmys och önskade att jag hade vindrutetorkare till mina glasögon.

 

När jag väl kom i mål var det så himla skönt. Favoritkoftan åkte på och så även tjocksockarna. Jag fruser fortfarande, men nu ska jag tända ljus, komma ner i varv och känna att det är helg. Så otroligt skönt. Ikväll blir det att sitta tätt ihop med Mary och se Idol.

 

Jag lever.