Dagen har i stort sett bara bestått av ryggvärk och musik. Jag gjorde upp en deal med Mary så att hon tog hand om tvätten medan jag åkte in till stan, hämtade ut värktabletter på Apoteket, åt lunch på Kärnhuset och tog plats i deras musikstudio under eftermiddagen. Jag har en innestående tjänst för henne och kom hem med en burk Cream till henne.

 

Det var härligt i Kärnhusets studio, jag älskar att sitta ensam och lira. Ingen som hör, ingen som dömer, men... en videoblogg när jag sjunger kommer upp snart faktiskt. Jag känner mig lite modig idag.

 

Det känns lite som att jag hittat hem där jag kan vara och mysa med mig själv, pröva och göra fel och lära mig nya saker samt fräscha upp gamla kunskaper. Så tack till Kärnhuset för den möjligheten.

 

För musikterapin på EBC blev inte alls som jag tänkt mig. Det är så otroligt tråkigt och jag söker en lite större utmaning än så.

 

Jag håller på att växa ur en av mina favorit-tunikor, i den bemärkelsen att jag blivit mindre och den nästan hänger på mig. Jag förstår inte hur det har gått till eftersom jag faktiskt äter alldeles för mycket socker och dåligheter, men med peppmusik i lurarna så kan jag inte låta bli att dansa mig fram när jag ska mellan punkt A och punkt B varje dag i princip och det kan ju räknas som vardagsmotion. Jag måste liksom gömma hur peppad jag blir av musiken, det måste ju se helt utvecklingsstört när jag diggar medan jag väntar på eller åker buss. Jag kan bara inte vara stilla.

 

Det ska bli SÅ KUL att gå ut på krogen i helgen och svänga mina lurviga. Jag har saknat det. Jag ska vara nykter, som vanligt. Jag dricker mindre än sällan för att det inte gått ihop med mitt dåliga mående och nu när jag mår bättre vill jag inte förstöra det med en baksmälla eller något sådant dumt. Det är fördelen med att vara lite knäpp, man behöver inte alkohol för att ta ut svängarna.

 

Matar på med Wintergatan ikväll och försöker få ihop veckan. Imorgon ska jag på EBC och vara där hela dagen, på torsdag tänkte jag ta prover inför ett besök hos njurmedicin och helgstäda med boendestödet och på fredag har jag ett viktigt möte. På lördag är det fest och sedan kommer ju psykeveckan. Jag tror att jag kan hantera det. Kan jag inte det, ja då låter jag bli. Jag har jobbat väldigt hårt för 12:e septemberrörelsen och tagit på mig många uppdrag eftersom jag vet att de inte skulle bli gjorde utan mig i spetsen. Det är den krassa sanningen.

 

Mary är fantastisk. Jag vet inte vad eller var jag skulle vara utan henne. Du förstår nog inte, älskling, hur fullkomligt du räddade mig. Vi började dejta i precis rätt läge och har gått igenom så mycket men det har bara gjort oss starkare. Jag beundrar ditt mod och din envishet.

 

Dessutom är du skitsnygg. Puss.