På fredag körde mamma oss till Österåsens hälsohem. Det blev en lång resa, först ett stopp i Övik och sedan körde vi mer och mer vilse ju mörkare det blev. Efter några vändor så kom vi i alla fall fram och checkade in sist av alla som bokat en weekend.

 

Jag hade inga egentliga förväntningar på hälsohemmet, allt blev som en stor överraskning. I helgen har jag lärt mig mycket om Österåsens hälsohem som från början var ett sanatorium för TBC-sjuka. Byggnaderna var fantastiska, stora och luftiga, och själva huvudbyggnaden var formad som en stjärna sett uppifrån.

 

Vi packade snabbt upp våra saker i rum 2:10, längst bort i den andra flygeln. Sedan var det middag och jag gick med stora ögon upp en våning till matsalen. Allt var så STORT, jättehögt i tak och enorma fönster och jag blev förvirrad för att det var så otroligt likt utrymmena i filmen Girl, Interrupted. Det kändes väldigt underligt, på något vis drömskt, och när jag upptäckte att det var landstingsägt och bäddat med landstingslakan så fick jag också en känsla av lite... avsmak? Jag gillar inte sjukhus, jag gillar inte alls allt som har att göra med sjukhus men det var ändå häftigt och underbart att vara där. Går det att känna båda delarna? Det måste det göra. Jag insåg också hur motiverad jag är till att hålla mig från slutenvården, blotta tanken på det får mina kräkreflexer att reagera.

 

Vi blev guidade runt i byggnaden efter middagen och sedan fick vi våra scheman. Jag vankade omkring och betraktade andlöst alla små detaljer och alla konstverk som Pappa Helge samlat på sig under sina år som överläkare. Han kallades Pappa för att han var styrande och för att patienterna ofta spenderade lång tid på sanatoriet och därför kunde utveckla en relation till honom.

 

Jag ska erkänna att jag faktiskt andades ut när vi blev visade TV-rummen. Det fanns ett rum för varje kanal så att det inte skulle bli bråk om vad man skulle se på, eller ifall en person inte vågar säga vad hen egentligen vill titta på. Jag bosatte mig med en Dr Pepper och lite choklad i TV4-rummet lagom till Idol, så jag missade det inte. Efter det gjorde jag kväll.

 

Jag har sovit dåligt i helgen. Samtidigt som allt har varit vilsamt så har mitt inre gnagt på, och jag har drömt väldigt mycket och väldigt starkt. Sängen var för mjuk och lakanen påminde mig bara om avdelning två på NUS, och ärligt talat så är jag lite lur på att det fanns andar i huset som inte gått vidare. Jag försökte att inte tänka så mycket på det.

 

Nästa morgon, igår med andra ord, så började vi med en stor frukost. Det känns som att jag ätit jämt och ständigt, har det inte varit en huvudmåltid så har det varit fika eller kaffe och där emellan aktiviteter som gjorde att tiden bara flög.

 

Det var otroligt hög kvalitet på maten, bättre än vad jag vågat tro. Vegetarisk kost, ett underbart salladsbord där jag faktiskt kunde äta mig mätt innan själva huvudmåltiden.

 

Mamma och jag tog en morgonpromenad. Klockan 10.00 hade jag chokladmassage i 30 minuter och missade därmed en föreläsning, men det var skönt även om jag faktiskt fick mer ryggvärk efteråt. Dagen flöt på fint, mamma fick en alginpackning och jag bekantade mig mer med området på en guidad promenad. på eftermiddagen Jag måste ändå påstå att ställets historia och kulturarv var minst lika, om inte mer, intressant än själva hälsodelen av vistelsen.

 

Sanatoriet byggdes vid sekelskiftet 1900, mer information går att hitta här. Pappa Helge var under största delen överläkare där och han skrev ett schema för hur dagarna skulle se ut. Märkvärt är att frisk luft var en del av lösningen mot lungsjukdomar, så patienterna hade "liggturer", där de låg utomhus i vått och torrt, kallt och varmt, året runt. Det var en stor del av behandlingen. Andra behandlingar var punktering av lungan och någon sorts gas som fördes in för att lungan skulle få "vila", och de opererade även bort de lägsta revbenen på patienter för att ge lungorna mer utrymme. Inget av det här fungerade såklart, egentligen. När penicillin slog igenom efter andra världskriget ungefär så kunde sanatoriet tillslut övergå till ett hem för lungsjuka med till exempel astma, och senare blev det ett rent hälsohem. Man kan remitteras dit av sjukvård, åka på kurs med jobbet eller resa dit som privatperson.

 

Vi vandrade genom stigar som tusentals människor gått på. Det fanns stenhögar längs lederna som man fick rumstrera om ifall man ville. Kung Oscar, vår nuvarande kung och även kronprinsessan Victoria har varit på besök och ingraverat sina namn i guld på var sin sten. Lustigt nog var det också en plats där patienter ingraverat sina initialer i stenar, kanske för att de kände sig lika mycket värda som självaste kungen eller för att det var en milstolpe att orka gå så pass långt trots sjukdom.

 

Vackrast var ändå hårnålsträdet. Det var ett träd dit (kvinnliga) patienter gick och stack in sina hårnålar, som för att få tur och kunna tillfriskna samt befästa att de var tillräckligt friska för att ta sig till det trädet, ungefär som stenarna.

 

Österåsen ligger högt upp i landskapet och jag fick lära mig att skägglaven som växte i alla träd var ett fysiskt bevis på att luften faktiskt är klarare och syrerikare än på andra ställen. Antagligen är det därför sanatoriet byggdes just där, för ungefär 700 000kr vid sekelskiftet när drottningen ville satsa på sjukvården (till skillnad från sin man som ville köpa stidsfartyg).

 

Eftersom kärlek på lasarett lätt händer, speciellt på ett ställe där människor mer eller mindre bor under flera års tid, fick man ansöka om att få vara tillsammans hos Pappa Helge. Antagligen så hade det en hel del med sjukdomsbilden och möjligheten till tillfrisknad som fick avgöra när han godkände paren. Då fick man sitta i en speciell soffa och vara tillsammans.

 

Häftigt var det, men jag var jättetrött och efter promenaden la jag mig faktiskt och vilade tills det var eftermiddagsfika med handledaren.

 

Helgen har varit inriktad på stress, återhämtning genom mindfulness och lagom fysiska aktiviteter. Jag kan inte säga att jag direkt lärde mig något nytt eftersom allt var väldigt DBT-aktigt som jag är ganska insatt i, men det var skönt. Dock blev jag så frusen på lördagseftermiddagen och senare på kvällen fick jag en mindre panikattack som jag pratade bort med pappa och Mary i telefon. Sedan respekterade jag mitt mående och stannade på rummet, tog en dusch, la hårinpackning samt chokladansiktsmask och tog hand om mina extensions. Det var rätt skönt det med, även om jag missade bastun och inte hann bada i poolen. Efter det tog mamma ner kvällsfika och vi drack te och pratade tills sängdags.

 

Jag ville egentligen inte säga hejdå till platsen när vi skulle åka hem idag. Jag skulle gärna vara där lite längre någon gång, fast jag har saknat Mary så ofantligt hela helgen. Faktiskt så mycket saknad att det gjort ont. Jag köpte glögg, te och lite presenter i shopen och tänkte på henne, vad hon skulle tycka om. Ja, jag är galen i den kvinnan.

 

Innan vi checkade ut så hade vi en föreläsning om sömn, inga överraskningar där. Min läkare har gått igenom allt som har med sömn att göra, jag har själv slagits med sömnproblem sedan jag var ett litet barn och testade alla möjliga sätt att få till sömnen när jag var tonåring. Sömnhygien, kvällsrutiner, nedvarning, andningsövningar, avspänningsövningar, inget koffein (inte ens svart te), Valerina Natt/Forte och Gud och hans moster. Min sömn har liksom aldrig varit okej, och det är ganska trist att jag faktiskt behöver mina sömnmediciner och har ätit dem i ungefär 10 år.

 

Vi hade ytterligare en grupp med chi gong, sedan var det lunch och hemfärd. Den här gången var det ljust utomhus och vi körde rätt väg tillbaka utan några stopp. Framåt eftermiddagen landade vi i Nordmaling och jag ska stanna här över natten. Det skulle bli 10 mil extra för mamma annars.

 

Vi har ätit gott och jag har nött låtar på gitarren. Det kan inte ha låtit så hemskt, för pappa somnade trots att han låg 2 meter ifrån mig på soffan.

 

Det har varit en fantastisk upplevelse på Österåsens hälsohem, jag kan inte säga annat. Mysigast var faktiskt att gå omkring och undersöka byggnaden med dess rika historia i min ensamhet och titta på samlingen av konst som Pappa Helge samlat på sig under sina dagar. Även om jag reste dit med mamma och ingick i grupper så har jag varit väldigt tyst och haft någon sorts samvaro med mig själv också.

 

Jag ska avrunda här, för jag är väldigt trött. Österåsen, vi ses igen på något sätt. Imorgon sätter jag mig och laddar upp bilderna jag tagit från helgen!