Jag har tagit hundratals steg framåt så jag antar att det var dömt att ta ett steg tillbaka. Det var bara så synd att det blev som det blev.

 

Vi körde tidigt igång med förfestandet, alkoholfritt sådant förutom en folköl för Olivia och Mary då. Jag spenderade nog över en timme med mitt smink och fick lösögonfransar av Olivia vilket var kul. Jag kände mig fin, och på toppen av bakelsen satte jag en tiara. Jag har krympt ur min sailor-klänning så brudarna räddade upp den med några säkerhetsnålar, sedan satt den fint.

 

Jag har varit så sjukt peppad för den här kvällen och det blev inte riktigt som vi tänkt oss men ändå bra. Förfesten flyttades hem till oss, vi satt i soffan och diggade musik när vi inte var tjejiga och speglade oss. Petra gjorde smoothies på helt galna ingredienser men det var gott ändå.

 

Petra och Olivia kom efter två timmars samtal fram till att de minsann gått i samma klass i gymnasiet. Jag tyckte att det var rätt kul att det tog dem så lång tid att känna igen varandra!

 

Jag mådde inte toppen men kände att jag var i gott sällskap och kunde ändå slappna av. Men ångesten tilltog tyvärr medan vi var ute och jag fick en chock, skulle man nog kunna säga, ute på krogen. Vi hade suttit och språkat och sedan dansat loss men satte oss i loungen för lite lugn och ro. Då gick luften ur mig och mitt huvud liksom sprängdes och jag fick en underlig psykoskänsla och visste inte vad jag skulle säga. Det var helt hysteriskt i mig och jag klämde fram att jag ville hem. Klockan var strax efter halv tolv bara.

 

De var så fina mot mig och sa att det inte gjorde någonting. Jag älskar dem för det. Det hade bara blivit för mycket, jag hade varit igång alldeles för länge och jag insåg att jag inte är osårbar. Det är så otroligt synd att det blev som det blev, för det skulle ju liksom bara vara glädje hade jag tänkt. En frizon från arbete och alla måsten. Och ja, det var så ett tag, tills jag bröt ihop.

 

På väg till bilen så frågade en snubbe om cigg. Vi sa att vi inte hade några och han sa någonting i stil med "Är ni alla homosexuella eller?" med en aggressiv ton. Som om det skulle ha en koppling. Jag tyckte att det var ganska kul.

 

Knäckt kom jag hem, tog av mig sminket och kröp i säng. Jag och Mary kollade igenom bilderna vi tagit. De bästa kommer jag lägga upp här sedan, men alla bilder kommer jag ladda upp på dayviews/bilddagboken.

 

Jag slocknade sen.

 

Idag blir det supermycket vila för att jag ska orka kommande vecka. Psykeveckan är ju här imorgon och då har jag uppdrag hela veckan. Jag hoppas att jag kan sätta ihop bitarna av mig själv idag så att jag kan fungera igen. Jag har gått på som en tok och än är det inte över. Jag får luta mig mot Mary och Patrice och göra tidiga kvällar varje kväll.

 

Snart ska vi till boendestödet och sedan ska jag ta en tupplur.

 

Mary, Petra, Olivia, tack för en till största del rolig kväll och tack för er förståelse