Vi har förlorat, igen.

 

Tristan Björling blev 19 år gammal. Familjen önskar respekt från media och att ingen gräver i vad som är dödsorsaken. Det lämnar många frågetecken för familjen och oss som sett honom på TV, men jag tror att vi alla kan enas om att vad som än orsakade hans död är otroligt tragiskt och borde inte hända en ung person oavsett vad dödsorsaken är. Risken är också att familjen inte vet vad som hänt, vad som försigått och istället sitter med många fler frågor än svar och det är beklagligt. Jag sitter själv och tänker på vänner jag förlorat, lägger pussel om vad som hänt och hur personen känt och tänkt, hur förloppet har varit och så vidare. I Tristans fall får vi acceptera att förloppet och dödsorsaken kanske aldrig kommer uppdagas, vilket jag tycker känns väldigt tråkigt för hans familj som kanske behöver förstå det för att gå vidare i sin sorg.

 

Det finns fler Tristan, fler mytomspunna tjejer och killar som går bort hela tiden, precis nu i denna stund. Få har varit med i TV och därmed blivit en offentlig profil. De alla är som du, eller som jag. Vi förlorar. Vi saknar. Vi påminns om vår egen smärta och tankar kring döden. Vart går du, när du dött?

 

Det skrivs Idol-historia om Tristans död. Idol-produktionen har ett ansvar över sina deltagare och därför blir det här nog otroligt svårt för dem när de inte riktigt suttit i den här situationen tidigare. Det är ett svårt ämne, men jag hoppas att Tristan kommer bli hedrad på fredagsfinalen imorgon. Ingen behöver egentligen säga någonting mer än det faktum att han gått bort och jag tycker absolut inte att man ska tiga ihjäl detta utan ge honom cred för sin insats i tävlingen. Familjen vill visserligen bli lämnad ifred, men jag personligen skulle inte heller vilja att allting bara ska fortsätta som vanligt. Att göra ett kort tillkännagivande och hålla en tyst minut tycker jag är respektfullt för de sörjande.

 

Det finns ett allmänintresse över vad som egentligen skett, men när familjen klargjort önskemål om att lämnas ifred så måste det respekteras. Jag är förvånad över att media faktiskt varit väldigt försiktiga och enbart tillkännagivit att Tristan dog i fredags. I vanliga fall brukar de kunna vara hänsynslösa.

 

Och jag, jag sitter i egna tankar och lägger pusselbitar. Det är ingenting jag tänker skriva ned eftersom det känns onödigt att spekulera öppet om något sådant här.

 

Det svider att det finns så många andra som faller av pinnen på diverse olika sätt i unga år, det här väcker mycket känslor hos mig och jag ser Tristan som vilken som helst. Jag sammanfattar allt detta med ordet tragiskt.