Min psykiska förkylning har läkt. Idag när Mary och jag satte oss hand i hand i bussen så kändes allting väldigt fint. Jag fick ett sorts inre lugn, för vi skulle iväg och ha roligt.

 

Kärnhuset var målet, men första stoppet blev på Apoteket Kronans. När det var avklarat gick vi till Musikanten en stund, sedan torkade jag bort dregglet och vi fortsatte till Konstnärsshoppen. Marys förra arbetsgivare blev så otroligt glad av att se Mary, det var kramar och pussar och hur är det och du ser så fräsch ut. Jag blev så himla glad när Mary med ett stort leende sa att det kändes bra. Gudarna ska veta att hon förtjänat det. Och jo, det strålar faktiskt om henne.

 

Jag gick två vändor i butiken. Först köpte jag lite julpyssel, men sen hittade jag "guldprickar" som jag tänkte dekorera vår adventsljusstake med och ägarinnan bara kastade ner den i min påse och sa "God jul". Det satte verkligen en guldkant på en redan jättefin dag! Tänk så omtänksamma människor kan vara.

 

Vi fortsatte till Kärnhuset. Det har varit mycket spring i musikstudion idag. Jag och Mary fick vänta en stund och småpratade lite med bekanta ansikten och ät våra mackor. När vi blev ensamma så råkade jag drunkna i Marys ögon och allt annat slutade existera. Tillslut sa hon att "Det ser ut som att du ska fria". Och ja, det kändes som det. Fastän vi redan är förlovade och det var hon som friade till mig.

 

Sedan omlokaliserade vi oss och tog över studion. Vi lekte som glada barn och spelade på allt, jammade och nötte låtar. Efter ett tag kom en trevlig kille in och frågade om vi var klara, vilket vi inte var, men vi bjöd in honom att jamma med oss. Och det gjorde vi! Riktigt kul!

 

Tiden flög och studion var som sagt eftertraktad, men vi satt ändå i en och en halv timme. Vi tog en kaffe efteråt och begav oss sedan hem.

 

Traditionen trogen gick vi på Sega Råttan och köpte helgmums. Vi missade bussen med ungefär 4 sekunder, men de går ganska ofta så det var ingen fara på taket.

 

Jag ska ge ett bloggtips innan jag rundar av detta blogginlägg. Har du läst Zeldas blogg? Hennes ganska torra språk får mig att tänka på Sylvia Plath medan hon samtidigt är en ninja vad gäller ordsparkar och lustiga formuleringar som gör bloggen väldigt läsvärd. En ganska så unik ton. Vill gärna träffa dig snart, Zelda!

 

Nu är det mysbelysning här hemma och jag känner ett inre lugn. Jag är fokuserad, men inte stressad. Det känns riktigt bra. Batterierna är laddade och det blir ett känslosamt Idol senare ikväll.