Faktum är att jag fortfarande bryr mig, men sak efter sak har blivit mindre ju större depressionen blev. Tomheten tog över, det fanns ingenting kvar. Nu kommer våren och jag känner att jag måste återta förlorad mark. Jag måste hitta syftet och jag saknar substansen som var mitt liv. Jag har tappat flera bitar av mig till... jag vill inte säga apati, men någonting liknande.

 

Som sagt, nu kommer våren. Jag ska hitta tillbaka till mig själv och jag ska se hur varje dag växer och blir vackrare. Jag är fast besluten om att inte bara finna glädjen, utan allt som är kopplat till det. Som att ha ro att ta ett bad, eller ork att gå ut på krogen som en vanlig 26-åring. Enkla saker som inte är enkelt för mig. Och det finns så många som jag vill träffa! Gamla och nya vänner. Jag är snart tillbaka, jag lovar dig det. Depressionen har dragit sig undan, skadorna är skedda men det betyder inte att jag inte kan bygga upp mitt liv igen.