Mary: Jaså, det är på DEN nivån?

 

Mary spelar Cranberries och jag lutar mig tillbaka i soffan. Vi har städat färdigt för idag. Vilken tillfredsställelse i att ha det ordnat omkring sig! Kreativitetshörnan har fått ett uppsving, soporna är i soprummet och jag hittade en parfym som jag glömt bort att jag hade (DKNY Apple). Jag har hittat alla mina akrylfärger så det är egentligen bara att sätta igång. Riktigt skönt.

 

Jag vill hitta den där känslan från 2011 när saker var... lättare? Inte lika allvarliga, i alla fall. Den där känslan av att jag kan göra vad jag vill och faktiskt skapa saker och ting. Jag saknar bildterapin, jag kan inte ha samma bildterapeut som förut för att hon endast arbetar med missbrukare nu och delvis så var ju bildterapin så bra för att jag hade just M som handledare. Jag vill delvis träffa henne också!

 

Men jag ska uppenbarligen när som helst få börja i grupper på EBC igen. Då blir det bildterapi, motion och musikterapi hoppas jag. Jag känner mig taggad.

 

Det var inte lika svårt att stiga upp idag som andra dagar. Om jag spelar mina kort rätt så kanske det här nedstämda, trötta, börjar krypa bort från mig i sakta mak. Jag är så känslig på morgonen utan att egentligen veta varför. Egentligen borde jag ju vara utsövd och därför inte lika sårbar som senare på dagen? Å andra sidan är jag morgontrött... det är väl det som spökar.

 

Nä, idag har vi gjort det riktigt bra, jag och Mary. Cred till oss.