Jag har faktiskt fått en del gjort idag, inklusive skrivande. Det är svårt men det är mitt öde, min gåva. Det är eufori blandat med lidande. Det kommer bli något bra tillslut och du ska få läsa boken en dag.

 

Vi har sett klart första säsongen av OITNB nyss och jag blir bara mer och mer intresserad av den. Så skönt att ha en hel säsong till att titta på!

 

Jag strukturerar upp mina dagar mer nu, gör tidiga kvällar men försöker att inte sova för mycket fast jag är så trött och nedtyngd av mediciner. Idag har jag varit produktiv utan att stressa ihjäl och det tycker jag om. Imorgon blir det likadant, men jag ska försöka skriva mer. Det är mycket text att gå igenom och saker att ändra, jag vill verkligen tänka igenom min första roman och jag älskar den. Jag får ut så mycket av hela processen. Om jag fortsätter skriva lite mer diciplinerat kanske slutet inte är alltför långt borta, men jag tänker ändå ge romanen den tid som den behöver. Det är ett stort projekt som jag vill ha perfekt, eller åtminstone nästan perfekt. Jag vill fängsla andra som jag fängslar mig själv när jag skriver. Det som gör att mitt hjärta hoppar över ett slag är att det här faktiskt kan bli klart. Inte idag, inte imorgon men någon gång framöver. Jag har tid men jag är också besatt.

 

Imorgon ska vi gå på ÅC och det finns tvätt att vika. Om man spelar Alice in Videoland så kan man dansa runt lite mer den rena tvätten och känna sig lite småhög på livet. Nej, jag är inte hypomanisk. Jag tror att jag är som jag borde vara, bortsett från ångesten som härjar. Men jag skriver klyschigt nog bort den. Det är så det fungerar när man lägger ner hjärta och själ i någonting kreativt.

 

Jag tror att jag har någon form av fantomsmärta i benet efter mitt självskadebeteende som jag slutat med för länge sedan. Jag har hört att det som fungerar bäst för att ta bort ärr är genom laser, vilket jag gärna skulle vilja göra. Jag vill inte se på mina armar, ben. De är nog fula som de är.

 

Godnatt, hoppas att du får sova gott. Jag hoppas att även jag får göra det, för det behöver jag verkligen.