Min Mary är bäst. Hon kämpar på just nu med sitt, vilket är riktigt svårt för henne, men ger mig ändå kärlek och trygghet. Det känns nästan övermänskligt, jag ligger i sängen under kedjetäcket och mår dåligt och hon kommer och är omtänksam och pysslar liksom om mig lite. Hon har dragit det största lasset i hemmet med djurskötsel och städning just nu och hon ska bara ha en massa cred för det! Jag hoppas kunna matcha hennes insatser snarast. Hon är värd att behandlas som en prinsessa.

 

Ja, det är lite si och så med mig. Jag är dygnet-runt-trött och har svårt att fokusera. Det som är bland det jobbigaste är att jag inte orkar läsa riktigt, så jag sitter och stirrar, uppdaterar forum på datorn och har helt tappat det fokus jag hade innan. Men det ska väl återkomma? Jag ska stylta upp mina dagar runt sådant som jag känner är viktigt för mig och som ger mig mening, så det är målet för nästa vecka. Jag vill skriva mer regelbundet istället för stötvis och jag måste göra någonting åt den här tröttheten som inte handlar om sömn egentligen. Jag längtar efter att börja på gruppterapin på EBC till hösten.

 

Jag har på sätt och vis "semester" nu i och med att terapin står stilla, men jag känner inte riktigt lugnet för att jag gör precis samma saker som förut. Sova, vakna, boendestöd, få särskilda aktiviteter, äta, dator, göra ingenting. Det är på ett konstigt sätt stressande. Jag återkommer till det jag skrivit ovan, att jag måste ruta in mitt liv lite mer så att vilan faktiskt blir vila och inte bara stelt.

 

Nu ska jag gå och vara mindful och kanske rädda den här dagen.