DET ORDNAR SIG! På något sätt gör det alltid det. Ha tro.

 

Jag måste tänka så. Det är sant även när det inte känns så. Jag lever mitt lyckliga slut varje sekund eftersom man inte vet vad som kommer bakom nästa hörn.

 

Jag har min plan, som just nu känns genomförbar. EBC till hösten och något plugg till våren. Jag fäster min tro i det, längre tänker jag inte tänka. Och nu när jag sitter hemma efter en jobbig dag så behöver jag veta att jag har mål och mening i allt jag gör.

 

Jag vill bli frisk, men det kommer inte hända. Det har jag accepterat. Däremot kommer jag kunna leva normalt med stöd av mediciner och terapi. Min idol är en schizofren vän som numera arbetar heltid med ett helt vanligt jobb och har mer eller mindre kontroll på sin sjukdom med dess symptom. Kan hon så kan jag, som ut många synvinklar har en mildare diagnos och bättre utsikter för att rehabiliteras. Kan hon leva sitt liv med sina upp- och nedgångar så kan jag det också. Hon har fått mig att tro på mig själv.

 

Nu varvar jag ner inför natten. Jag har en lång sträcka för att nå ett sådant lugn som gör att jag kan sova, jag är mycket stresskänslig och efter en dag som denna är det särskilt viktigt att börja lugna ner sig i tid. Egentligen behöver jag flera timmar. Normalt börjar jag min kvällsrutin redan 18.00 vilket gör det lite tokigt de kvällar jag har saker att göra eller ställen att vara på. Förhoppningsvis blir det lättare framöver, när jag har en klar plan på hur en vecka kommer att se ut och när jag slutat trappa upp/ner mediciner.

 

ALLTING KOMMER ATT BLI BRA.