Jag återupplevde glada delar av min högstadietid när jag av impuls följde med mamma till Oasen i Nordmaling där Artedieleverna i från årskurs nio på begäran satte upp sin show Rum 13, en skräck-komedi om en klassåterträff som saboteras av en klasskamrat som inte minns sin skoltid som någon rolig tid. Ta det lugnt, han fick tjejen i slutet!

 

De var talangfulla minsann. Och avundsjuk var jag. Jag vet precis hur det går till bakom kulisserna och vilket jobb det är, för jag var själv estet. Det kanske man inte tror om mig som egentligen är rätt reserverad nu, jag tror bara mina gamla vänner minns mig som teaterapa. Vi var ett gäng som inte kunde släppa teatern när vi gick ut nionde klass, så vi startade en egen studiecirkel medan vi gick i gymnasiet. Senare ledde jag och en vän en studiecirkel för några yngre förmågor. Jag minns bara hur fruktansvärt roligt vi hade det och jag saknar det!

 

Just därför var detta väldigt speciellt för mig. Nostalgin kom i vågor och jag tyckte att de gjorde det så bra. De var duktiga allihopa. Så fick jag träffa min gamla estetlärare också som bonus. Kul var det!

 

Jag är glad att mamma föreslog att vi skulle göra detta, att jag fick chansen eftersom jag missat den i slutet av vårterminen. Bravo säger jag bara, sluta aldrig att spexa!