Igår var jag påtagligt trött, lite yr och vinglig. Jag tror inte att det var något annat än trötthet, dagen hade verkligen krävt all energi ur mig. Jag somnade direkt när jag landade i sängen.

 

Svårstartad på morgonen. Jag la mig i soffan och blundade åt solen som steg långsamt och försiktigt. När jag öppnade ögonen igen tror jag att den var på väg ner igen.

 

Mamma tvingade ut mig på en promenad, men det blev inte så långt och det blåste isande kallt. Jag antar att det var bra att ta ut mig. Sådant ska ju vara bra.

 

Sedan fick Puffen manikyr. Mamma älskar att hålla på med hundar och hon disciplinerade Puffen när han högg mot henne under tiden hon klippte klorna. Sedan fick han öronen rengjorda och sedan en dusch. Mamma är väldigt bra med djur.

 

Jag och pappa spelade schack och det gick åt skogen för mig.

 

I övrigt har jag läst. Just nu läser jag Valarnas Sång av Wally Lamb och den är underbar. Jag har fått boken av Olivia för att hon tyckte att den ville hem till mig. Den är lite av ett litterärt mästerverk. Förutom uppbyggnad och språk så har den en hemskt intressant handling också. Jag vill inte att den ska ta slut.

 

Den påminner mig också om att jag måste börja skriva igen. Jag måste verkligen. Min kropp kräver det. Jag ska skriva klart min ungdomsroman och sedan ska ni kunna ha den i händerna och läsa den, till och med kanske tycka om den. Det vill jag.