Jag har sovit rätt tungt och mycket i natt. Vaknade och ville inte stiga upp, ville avsäga mig dagen. Jag satt och funderade på hur jag skulle orka med boendestödet, hur jag skulle orka göra någonting överhuvudtaget.

 

Men saken är den att jag blivit rätt bra på städfronten eftersom jag tycker om att ha ordning och rent. Boendestödet fungerade precis som det skulle, hon satte en femkrona i mig och jag var igång. Det har plockats, diskats, dammsugits, tvättats tvätt och boendestödet sa att jag var så duktig. Det kändes skönt att höra. Ännu skönare att nu sitta i en ren lägenhet.

 

Problemet är att jag inte vågar städa toalettstolen och att vi har massvis med ren och smutsig tvätt. Nu kör vi med taktiken att tvätta lite men ofta. Snart borde högen vara borta... Och då får vi mer plats. För om det är något som saknas så är det plats.

 

Jag har kollat efter lediga lägenheter idag men jag ligger som tidigare skrivet inte så bra till i kön. Jag söker men finner inte som det ser ut nu. Det är bara att söka vidare, och jag orkar hur som helst inte att flytta just nu.

 

Lyssnar på Spotify och Takidas låt Curly Sue började spelas. Den spelades på Ellas begravning, min rumskompis på Hera. Jag blir så ledsen - hur många människor, tämligen unga, som jag känner har dött genom åren? Vissa av "naturliga" orsaker, somatik, andra har tagit sina liv medvetet eller omedvetet. Det gör så otroligt ont och jag orkar inte mer. Men det finns så många underbara människor där ute som råkar vara psykiskt sjuka också. Jag väljer inte vänner efter kategorier, jag ser människan och inte det andra. Många av mina vänner råkar helt enkelt också vara psykiskt sjuka. Sedan kan man diskutera definitionen av psykisk sjukdom, då många jag känner som inte har en allvarlig psykisk störning ändå haft sina duster med det psykiska, depression och ångest. Det är inget konstigt. Vem har inte känt sig nedstämd eller haft ångest? Som sagt, jag lägger ingen i en kategori utan varenda en av mina vänner har jag en speciell relation till oberoende av sjukdomar.

 

Imorgon träffar jag min läkare. Jag vet inte hur jag ska göra med Solian, fortsätta höja eller sluta helt? Kanske räcker Seroquel. Å andra sidan har jag varit dålig trots den medicinering. Som mest var jag uppe i 1400mg Seroquel och hade ändå symptom. Kanske räcker den inte till. Jag måste konsultera TFo. I så fall måste jag ha ett nytt recept och jag vet inte om de har det på Apoteket eftersom det är ett licenspreparat.

 

Nu börjar min lugna kväll. När jag varit ute med monstret så ska jag ritualmässigt tända ljus och rökelser. Göra en tidig kväll och förhoppningsvis ha mer ork imorgon. Då kanske jag vågar ta mig an att städa toaletten ordentligt. Det är allt jag kan göra, allt jag kan kontrollera.