Oförtjänt.
2014-01-19 @ 14:54:23
Förmiddagarna är värst. Jag mår outsägligt dåligt när jag vaknar. Tankarna får vind i seglen direkt och jag försöker tysta dem med att sova lite till. Jag kryper ihop med mina tankar och önskar mig någonting annat, annorlunda. Hopplöshetskänslorna är bedövande.
Mamma och pappa tog mig på promenad idag. Det var sol och fint och även om jag inte kunde njuta av det som jag brukar kunna, så kände jag någonting. I mitt tomma skal innebär det mycket.
Men det var svinkallt och jag kände mig gnällig och ville inte gå så långt. Det var för kallt, fast jag var påpälsad. Men vi gick. När vi kom hem blev jag akut jättehungrig och vi tog en macka med kaffet.
Det som stör mig mest, är att jag har det så jävla bra. Jag har det så mycket bättre än de flesta andra och ändå är jag trasig och knasig. Jag har inte gjort mig förtjänt för ett dyft av det jag har.
Nu ska jag ta upp en bok och försöka läsa...
Kommentarer
Postat av: Silverglitter
Den känslan känner jag väl igen... att ha så mycket men ändå inte klara att se och ta till vara på det. Det är svårt att inte döma sig själv stenhårt i de lägena.
Hoppas du mår bättre snart, kram.
Postat av: Matilda
Jag saknar dina mejl. hoppas du mår bättre snart<3
Postat av: malin frimodig
kära du, håll ut, jag och många med mig älskar dig, och vi kommer att vandra under regnbågar tillsammans igen.
