Jag kommer på mig själv gång på gång med att vara stel och spänd. Jag antar att det är bra att jag åtminstone märker det och gör någonting åt det, försöker slappna av. Jag ser det lite som att jag går i skola hos min psykolog, hon har lärt en hel del om stress och ångest, avkoppling och lugn. Dessa motpoler och hur det fungerar.

 

Detta har gjort att jag behöver mindre vid-behovs medicin. Det finns så stora nackdelar med att ta mycket medicin, främst att jag inte har tillgång till samma koncentration som jag i grunden har, bristande tillgång till mitt intellekt och så vidare. Dels bidrar ju sjukdomen till att jag har dåligt fokus, men det är också medicinerna.

 

Men faktum är att ångest också förleder min förmåga att fokusera. Ibland behöver jag också medicinerna för att lugna min ångest och återfå makten. Det beror helt på situationen.

 

Det gäller bara att veta när jag behöver vad, helt enkelt.

 

Längtar just nu mot sängen och en ny dag. Imorgon måste jag städa ordentligt med boendestödet, och tvätta. Ikväll är det bara tid för mina tankar och känslor. Det är för privat för en öppen blogg.