Jag har kämparglöd men inte ork. Det senare kommer förhoppningsvis snart. Jag vilar, jag tar igen mig, samlar energi.

 

Permissionen har gått bra, jag ska strax åka tillbaka till sjukhuset. Mary har styrkt mig, kärleken rusar genom mina vener, jag är nog lite hög på henne. En sådan fantastisk person i mitt liv.

 

Jag lutar mig tillbaka mot alla som ställt upp. Vänner, familj, Mary... Jag är evigt tacksam. Och som tack tänker jag bli starkare och kunna ställa upp för er.

 

Nu börjar den långa vägen tillbaka till avdelningen och jag har mycket att tänka över, angående min vistelse där och annat. Helst skulle jag vilja prata med min PAL innan jag gör några direkta förändringar, men de söker honom fortfarande utan resultat.

 

Tills vidare.