Så gick den här dagen också. Den har inte varit särskilt produktiv egentligen, men jag har fått lite sol och varit utanför hemmet i alla fall. Jag har träffat min psykolog och ska uppenbarligen få ett uppföljningssamtal med en läkare eftersom jag är utskriven. Det känns konstigt att få träffa en annan läkare än min egen. Min PAL är sjukskriven ett tag framöver och jag blir på allvar rätt orolig. Jag vet inte varför han är sjukskriven men jag kan ju gissa, och det är inte roligt. Han måste ta det lugnt!

 

Ikväll kom Röda Korset förbi. Jag släppte in henne och hon började prata lite om världssituationen och vad Röda Korset gör i världen. Hon hamnade snett i sitt manus, för hon började fråga saker som varför våra katter var innekatter och sådant. Seda blev mina armar, ärren, mer intressanta. Jag förklarade att jag knappt klarar mig själv ekonomiskt och att jag just nu inte kunde hjälpa till och la till att jag inte skadar mig längre. Hon berättade om en vän som "hållit på med det" men som mådde bättre nu. Hon sa också att hon själv mått dåligt och jag undrade vad det här var för samtal. Summan av kardemumman var att jag inte kunde skänka pengar idag i alla fall.

 

Varje steg utanför huset är en seger. Varje sak, om det är att gå på terapin eller köpa hårfärg är viktigt. Idag har vi handlat på Lidl, vi har rosa toalettpapper nu. Passar bra eftersom jag inte gillar rosa... Lidl hade allt möjligt mumsigt, jag måste kolla in det mer senare. Det blev en promenad hem sedan.

 

Så imorgon ska jag och Mary försöka ta oss in till stan. Jag behöver hårfärg och en ny dagbok samt en ordentlig kalender. Egentligen behöver jag massor av saker, men vi får se vad vi orkar helt enkelt. Boendestödet kommer på förmiddagen i alla fall, det blir sortering av tvätt och sådant.

 

Jag försöker bara sy ihop livet till något stabilt, halvtråkigt, inte så speciellt eller dramatiskt. Det är superviktigt att köpa toapapper och städa med boendestödet. Det är livsviktigt att knacka ner sådant som för mig är prestationer i den här bloggen. Det är lite svårt att förklara när helt vanliga saker blir en kamp. Nej, alla tycker inte om att handla mat eller stå i kö, men jag tar mig ibland inte ens dit. Det är ärligt talat skitjobbigt. Det här är en vardagsblogg för det mesta. Min vardag.