Jag fick ett gäng frågor i en kommentar igår, så jag tänkte att jag drar igång en frågestund med det inlägget som de första frågorna.

 

"sådär är de väll för de flesta.. de är så jävla tungt.o visset ibland så man vill bara spy på det... men man får liksom kämpa sig igenom det. alla borde ha boendestöd.. jag hade blivit överlycklig! för ja har varken lust eller ork att göra all evighetsgöra som städ osv..man tappar ju totalt livsgnistan ibland så lite stöd o peppning hade inte vart fel.. hade gärna haft någon som peppade mig att gå promenader o träna också, som en pt nästan..

så min fråga, vad är skillnaden mellan oss och andra som också har svackor (som är en del av livet) känslomässigt?
mår du sämre än oss andra o på vilket sätt?
vad händer om du inte har boendestöd?
kan du inte ta regelbundna promenader för egen maskin? (viljestyrka)
vill du inte leva om diskhögen blir för stor? (de vill nästan j
inte ja men de e ju bara o ta tag i det!!) kan inte du ta tag i det?

sorry för hårda frågor (för att få fram poängen) vill bara ha svar...

beatha"

 

Ja, alla som vill och därmed antagligen behöver det borde få ha boendestöd. Tanken är ju att man ska utvecklas och lära sig klara sig utan boendestöd så småningom. Mitt boendestöd är just ett stöd, på sin höjd så hjälper de till att diska men vi gör allt annat. Det är mycket rent socialt också, och peppning såklart.

 

Jag skulle inte säga att det finns någon direkt skillnad mellan mig eller någon annan, jag avskyr att jämföra mående med människor och tror inte riktigt att det är möjligt att göra det. Vi har alla våra individuella helveten och behov. Allt jag vet är att jag behöver boendestöd, huruvuda andra behöver det eller inte kan ju inte jag svara på. Jag kan inte heller svara på din fråga om jag skulle må sämre än någon annan. Som sagt, det är nog en svår sak att jämföra och faktiskt inte så intressant.

 

Jag tar promenader spontant, jag har inga fasta tider utan utövar vardagsmotion så gott jag kan. Blir diskhögen för stor blir jag störd, men jag brukar vara ganska bra på att hålla den under kontroll. Blir det utom kontroll så brukar jag köra en 10--minuters-disk. Jag slår på peppig musik och diskar i 10 minuter. Ofta kan jag känna att "jag står ju ändå här" och diska klart allt. Andra gånger diskar jag 10 minuter här och där. Men det är svårt att ta tag i det.