Jag vaknar på fel sida varje dag. Har jag tid, så går jag tillbaka och gör om det och gör det rätt. Slumrar en stund och försöker sedan igen. Idag fungerade det.

 

Vi har haft boendestöd och nu är det städat och fint här. Mycket saker överallt, men ändå rent och rätt ordnat. Räkningarna är betalade, jag har varit på macken och inhandlat det mest kritiska... Så kom jag hem, gjorde kaffe och sjönk ner i soffan. Så otroligt skönt.

 

Jag har läst igenom och korrigerat del 1 av 3 i min roman, nu är det dags att ta sig an del 2. Det är mycket text som ska gås igenom och ibland känns det som att det inte är jag som skrivit det. Får man själv vara nöjd med det man producerat? Ibland så slås jag av att jag faktiskt gjort ett bra jobb. Jag har längtat efter mitt hjärteprojekt, nu har jag äntligen fått tillbaka dokumentet efter "te-incidenten" med min gamla dator.

 

Jag tänkte uppbringa tillräckligt mycket ork för att gå på stan i veckan. Det är inte så svårt egentligen, men när jag fortfarande släpar upp mig själv sent på förmiddagen så känns det som en rätt stor grej. Jag behöver färga håret, jag ser nästan skallig ut på grund av utväxten. Kanske skulle jag känna mig fräschare om jag fick håret färgat. Börja använda smink igen, något jag alltid gjorde förut men som jag i princip lagt ner sedan jul ungefär. Det är snart mars och jag märker hur mycket tid som gått och hur lite jag presterat i jämförelse. Jag är för trött.

 

Life will pass me by if I don't open up my eyes.