Tidig morgon igen. Jag blir inte klok, kompenserar min kropp för att jag sovit bort flera år?

 

Dagen har gått i musikens tecken. Jag packade ner Daisy och åkte iväg mot stan vid lunchtid. Den här gången köpte jag fredagsmyssnasket på Sega Råttan innan jag gick vidare, istället för att ta det på hemvägen, för jag tänkte att det skulle bli enklare så.

 

Jag hade bokat musikstudion på Kärnhuset från 13.30 och hade lite tid över innan, så jag gick på Musikanten för att göra några ärenden. Jag hade några frågor och var i desperat behov av ett bra fodral till mina gitarrer och jag fick bra hjälp.

 

Jag fick frågan om jag var gitarrist och jag var tvungen att fundera. Vad ÄR jag egentligen? Ingenting egentligen, men jag gillar att banka trummor, dra ackord på gitarren och sjunga. Man skulle kunna säga att jag är medelmåtta men kan hantera några instrument hjälpligt i alla fall. Jag sa av ren vana att jag var trummis, eftersom det är det enda jag faktiskt gått i skola för (om man inte räknar med körsång). Men det var så länge sedan och jag är rostigare än ringrostig. Jag tycker helt enkelt att det är jättekul med musik och att praktisera det.

 

Jag gick vidare till Konstnärsshoppen, se upp för jag kommer tillverka en del julklappar i år faktiskt. Sedan satte jag mål mot Kärnhuset och när jag kom dit åt jag min lunch och fick sedan nyckeln till musikstudion.

 

Man kan tro att jag ska bli trött av det här, att göra så mycket, men jag känner att den tid jag har i studion är min egen, jag kan banka och yla och nöta saker om och om igen och ha tillgång till flera olika instrument och roligheter. Jag vill spela tillsammans med andra, men jag vill också ha den här tiden för mig själv. Det är någon form av självterapi och när jag släckte och låste när jag var klar så kände jag mig pigg och fräsch. Jag har hittat min plats.

 

Det var mycket att släpa hem. Litervis med läsk, massor av godis samt Daisy i det nya och mer tåliga fodralet på ryggen och mitt gamla trasiga men ändå användbara gitarrfodral i handen. Jag tog upp tre platser på bussen och det är inte för att jag är tjock.

 

Men så ser varje fredag ut i princip. Det är ett skönt avslut på veckan.

 

Ikväll är det Idol-final. Anna (och hennes bäbis i magen) kommer hit med hembakat och vi ska hejja fram en vinnare. Egentligen spelar det ingen roll, både Mollie och Lisa är bra. Jag var övertygad om att Josefine eller Mollie skulle ta hem det men Lisa har jobbat på bra i slutspurten. Hon vann mitt hjärta när hon sjöng sin originallåt Love Run Free.

 

You've gotta lose the fear in your heart.

 

Allt skulle vara frid och fröjd just nu om jag inte hade så ont i ryggen. Jag ska försöka ignorera det så gott jag kan. Här är Alvedon och Tramadol värdelöst, det känns inte som någon idé att ta värktabletter när det är en mer eller mindre konstant smärta.

 

Nu står vi i valet och kvalet om en skrivmaskin från 20-talet, ikväll avslutas auktionen. Dyr men säkert värd pengarna... Vi får se hur mycket vi är villiga att bjuda helst enkelt, men det gäller att vänta med det tills den sista minuten.

 

Trevlig helg!