Mitt liv tillhör mig.

 

 

 

Mary har verkligen sått ett frö hos mig när det gäller att skaffa en skrivmaskin. I fredags så valde vi att säga pass på skönheten ovan, det kändes som att den var för dyr just nu och så vet jag inte om det är exakt en sådan som jag skulle vilja ha i alla fall. Det lär dyka upp fler tillfällen med andra skrivmaskiner, "så det är nog lungt", eller hur Mary?

 

Idag har jag bland annat varit på boendestödet. Jag och J spårade ur som vanligt i filosofiska samtalsämnen och vi insåg tillslut att vi i princip utelämnade de andra ur diskussionen. Det var inte meningen, men det är så intressant att sitta och prata historia, religion, kulturer, konspirationsteorier och litteratur. Det var inte som att vi inte tillät andra att vara med och diskutera, men de var nog inte så intresserade. Boendestödet ska ju vara till för alla så vi skärpte oss tillslut.

 

Jag ska ringa Kärnhuset och boka studion för att kunna jamma med pappa till veckan. Jag älskar ju den musikstudion för att jag får chansen att vara ifred med mitt, men jag vill samtidigt skapa musik tillsammans med någon eller några också. Jag behöver båda delarna. Det finns inget skönare än när man lirar med någon och allt stämmer och man får feeling.

 

Mamma vill att vi ska sjunga och spela ihop så jag tänkte träna in lite jullåtar på gitarren, skicka låtlistan till henne så att hon får träna på låtarna och sedan kör vi när jag kommer hem till jul.

 

Igår tittade jag igenom min blogg lite. Jag tittade under fliken "Noveller", här alltså: http://dissociativ.blogg.se/category/noveller.html. Ibland undrade om det var jag som skrivit, och på sätt och vis är alla noveller delvis självupplevda och vissa fullständigt självupplevda - och jag tror att du som läsare kan se skillnaden. Jag blev lite rädd. Har jag upplevt allt det där? Vilket landskap jag levt i, vilken hemsk vardag jag haft och dåliga förutsättningar. Minnena flödade och jag minns allt som inspirerat mig att skriva. Ibland fina saker, ibland mindre fina och ibland rent traumatiska händelser. Vissa noveller är över 10 år gamla och jag inser hur mycket jag utvecklats, dels i min personliga utveckling men också i skrivandet.

 

Jag har inte skrivit på riktigt sedan i somras. Jag fastnade någonstans i slutet på min ungdomsroman, men när jag läser det jag skrivit i novellform och lagt ut på nätet så blir jag liksom inspirerad av mig själv. Det är så självterapeutiskt. Men så är också musiken, och i höst och vinter har musiken varit i fokus för mig. Jag har uppslukats av att utveckla min musikaliska förmåga och det har gjort riktigt gott för själen. Då har allt vad psykisk ohälsa försvunnit, det har bara varit jag och tonerna, rytmerna, jag har riktigt nördat ner mig musikaliskt. Jag har behövt det, för det är också ett uttryck men också en sann glädje.

 

Vårt hem är ett näste av kreativitetet. Musik, pyssel och skrivande. Jag vill ha en större lägenhet men det känns ändå bra att bo såhär för att jag har mycket av det jag behöver. Jag har plats för kreativiteten och har hittat en studio som jag kan använda när jag vill ta ut svängarna, men i nästa lägenhet som vi skaffar kommer kreativiteten få ett alldeles eget rum. Jag och Mary behöver det. Vi har gjort det bästa av vår nuvarande lägenhet och den är faktiskt riktigt mysig trots att den är så liten. Vi har verkligen lyckats med det.

 

Summan av alltihop är att jag är glad att jag alltid haft en kompanjon i att kunna uttrycka mig kreativt, på olika sätt. Det tänker jag fortsätta med. Det är inte bara livskvalitét utan också livsviktigt. Under så många år så hängde mitt liv på mitt skrivande. Ibland var det inte ens roligt utan ett sätt att överleva. Jag är glad att jag hittade ett så konstruktivt sätt och alltid blivit uppmuntrad både att spela musik och skriva. Tack till alla berörda och även du som läsare.

 

Glöm inte att kommentera mina kreativa uttryck. Jag söker inte bara ros och peppning utan jag kan också ta kritik. Men framför allt hoppas jag att jag genom min kreativitet kan skapa tankar hos andra och beröra.

 

Jag är lite snuvig, känner mig risig i kroppen och nyser lite nu och då. Förkylningen börjar komma ikapp mig och jag hoppas att den är över innan jul. Jag längtar som en tok efter julen, för i år har jag lagt ner min själ i många presenter och det är så fruktansvärt kul. Jag vill inte avsläja för mycket, men jag ska gå och köpa skruvar i veckan! På den nivån är det alltså. Det blir minst sagt spännande att se hur händig jag är. Mary är min stora inspirationskälla.

 

Än en gång funderar jag på att byra blogg, men jag vill inte förlora allt jag har på den här bloggen. Jag har gått vidare men allt detta är fortfarande en del av mig. En del som jag kan acceptera och förstå att jag behövt gå igenom, men egentligen har jag redan fått en nystart. Min Malin CrazyGirl har webmastrat bloggen och det är mest av allt det som jag inte kan släppa tror jag. Vi är inte färdiga trots att hon varit död länge. Jag kommer aldrig att bli färdig med henne.

 

Nu ska jag svälja min 20-medicin som jag inte längre känner en särskilt stor bitterhet över - det är så låga doser nu och efter jul åker Xanor Depoten, en medicin mindre och jag mår ändå bättre än någonsin. Jag har sovit bort flera år på höga doser mediciner men nu kan jag vakna utvilad på morgonen. Det är ett jävla mirakel och jag måste ge mig själv en klapp på axeln som gjort det möjligt för mig själv. Jag är ganska så bra faktiskt. Jag duger och jag lovar att en kamp alltid är värt det även om det kan ta en livstid.

 

Mitt liv tillhör mig.

Så fint! Det märks verkligen att du kommit ur den värsta trötthetsdimman, en får ta del av din personlighet på ett annat sätt nu, det är så roligt och jag gillar verkligen din blogg!

Så fint! Det märks verkligen att du kommit ur den värsta trötthetsdimman, en får ta del av din personlighet på ett annat sätt nu, det är så roligt och jag gillar verkligen din blogg!

Du är bra! :-D <3

Ja, erat crib är verkligen ett kreativt näste. Man blir inspirerad bara man kliver innanför dörren. Det jag vill säga är att jag finner det riktigt härligt, sunt och utvecklande att ha så många kreativa spår att gå på, förut var det skrivandet, nu mestadels musiken och allt beror väll på vad man behöver, undermedvetet eller medvetet, för tillfället. Du kan "hoppa" mellan olika kreativa former och det är få förunnat, så you go girl!