I gott sällskap åt vi idag julbord hos boendestödet. Det var trevligt och maten var god. Jag åt inte så att jag blev äckligt mätt, men jag smakade nästan lite av allt. Kalvsyltan fick andra festa på, men inlagd sill och prinskorvar går alltid ner. Vi spårade ur så ofantligt mycket och det känns fantastiskt att få göra det.

 

Ja, julförberedelserna fortsätter. Jag har nog aldrig lagt så mycket tanke, kraft eller pengar på en jul som i år. Men jag började tidigt och spinner iväg med stämning och idéer så det blir helt enkelt mycket. Fast jag kan inte ännu slå in alla klappar eftersom jag måste modella dem för Konstnärsshoppen på fredag, men faktiskt så är jag i princip klar, och har dessutom lite över.

 

Eftersom jag och Mary inte kommer fira jul ihop, så tänkte vi ha en liten julafton på söndag med vänner. Jag tror att det kan bli mysigt.

 

I och med att jag har tid och energi över och det är  en vecka till julafton så kom jag på den eminenta idén att rimma för att hinta om presenterna. Det gick dock inte så bra, sista rimmet när jag fick nog blev:

 

Jag kan rimma så mycket du vill

Många meningar till

Men det är ingen mening

Öppna paketet för fan

Ja... Ni förstår kanske att rim inte är min starka sida. Jag är inte riktigt klok som rimmar om ett diande Jesus-barn. Hoppas att din Gud har humor.

 

Okej, låt oss vara realistiska. Januari har ALDRIG varit en bra månad för mig. Inte februari heller. Men jag tror att jag ska låta mig slippa oroas över detta, för nu har jag ju faktiskt saker att fylla dagarna med. Efter jul brukar det bli tomt, jag är sur för att brorsan åker neröver och bryter ihop för att jag stressat hela december. Ändå tror jag att det kommer bli annorlunda den här årscykeln eftersom jag dels inte stressat överdrivet mycket, känner att jag har koll på läget, inte är totalt black och har allt från 12:e septemberrörelsen till Tilia, EBC, Kärnhuset och eventuell praktik (om jag får det som jag vill).

 

Jag väntar ett spännande år. Juldekorationerna kommer åka ner om ett par veckor och nästa "högtid" börjar med Melodifestivalen och då är jag som mest sårbar, men kanske inte denna gång. Jag är för upptagen faktiskt. Och även om nacke och rygg värker eller ångesten bultar så kan jag känna att det här är livet och jag är lycklig i all dess olycklighet.

 

Skrämmande ord, eller hur? Lycklig. Olycklig använder man ju så ofta, men lycklig känns på något vis för starkt. Det är starkare än olycka. Lycka är stunden har jag fått lära mig, någonting som infinner sig och som inte kan tvingas fram. Men jag kan göra mig själv olycklig på en millisekund. Vad tråkigt.

 

Jag är lycklig och jag vet inte varför, jag försöker inte bibehålla känslan utan låter den komma och gå. Nyanser i livet är viktigare än någonsin för mig.

 

Hur jag nu kunde bli så djup när jag bara skulle skriva om julbordet vet jag inte, men jag tänker väldigt mycket och betraktar känslor för att reflektera över varför jag egentligen mår bättre nu. Jag kanske ska göra som Sofia Åkerman och skriva om min sjukdom för att ta reda på hur jag började återhämta mig.

 

Åter till julklappsrimmen, och de sista julklapparna kommer inte tillverka sig själv!