Igår kväll kom Anna med hembakat och vi bosatte oss i soffan framför TV:n. Det var riktigt mysigt, vi hade levande ljus överallt och jag hade tänt hos Maria också. Vi stoppade i oss socker av alla dess former medan vi pratade och asgarvade åt Postkodmiljonären. I vanliga fall brukar vi alltid ha fest när det är Idol-final men det blev istället en riktig myskväll. Jag tror att jag faktiskt behövde det också.

 

Jag fick vara med om det mest fantastiska igår. Anna la min hand på sin mage och jag fick känna en bäbis sparka. Det var helt otroligt. Tack för den gåvan, Anna.

 

Jag var ganska gråtmild igår. Jag blir det jämt av musik i alla dess former när det är riktigt bra. Tyvärr hade Mollie en dålig kväll och det skar genom mitt musikhjärta när hon inte lyckades ta de höga tonerna. Det märktes på henne att hon inte var nöjd med sina framträdanden, men å andra sidan så hade hon rejäla röstproblem och kunde knappt prata på fredagsmorgonen. Det blev lite orättvist, för Lisa var i sitt esse röstmässigt.

 

Vinnarlåten var Lisas, det kände jag. Hon fick min röst. Med 51% vann hon, otroligt jämnt! Det blev en riktig rysare.

 

Vi såg klart och sedan drog Anna sig hemåt. När jag gick i säng så somnade jag mer eller mindre på en gång efter att vi släckt lampan, vaknade vid 06 och tänkte "NEJ", somnade om och sov fyra härliga timmar till. Det behövdes verkligen.

 

Ikväll ska Didi ha spelning med sitt band och jag vill ju gå, men samtidigt så tror jag att jag inte egentligen orkar. Inte för att jag mår dåligt eller så, utan för att jag är trött och känner för att vara för mig själv och med Mary ikväll.

 

I övrigt så upptas mina tankar av den där Thereminin som jag prövade. Jag är så körd, efter jul blir det nog en liten theremin! Jag ger upp, den är för fantastisk! Den behövs till min musikaliska lekplats här hemma. Det är avgjort, men jag tänker ändå vänta tills julklappsshoppingen är färdig och julen är över. En sak i taget nu... jag kan ju gå till Musikanten och spela när de har öppet.