Jag sitter verkligen och lider över att jag inte kan lägga upp bilder från julafton för att datorn inte tar emot mitt minneskort. Men det kommer.

 

Så ikväll skriver jag ett inlägg utan bilder. Du får föreställa dig hur det kan se ut.

 

Vi har haft en riktig familjedag. Vi började med kaffe i vardagsrummet och morgonprat. Sedan blev det filmvisning som jag skrattade mig igenom. Pappa har nämligen sett till att få en DVD på när han filmade då jag och Åke var små, mamma var till och med hela 32 år ung i ett klipp.

 

Åke har verkligen varit en nörd från barnsben. Han spelade TV-spel och spelade verkligen med HELA kroppen. Han sprattlade och koncentrerade sig hårt, man såg hur han jobbade med käkarna. Jag tittade på, jag var så liten och inte riktigt en person då. Mamma sa att jag mest sov och åt som barn, och bevisligen gjorde jag det för om jag inte satt och åt (med hela ansiktet) så sov jag de första åren. I en filmsekvens så filmar pappa mig när jag sover i spjälsängen, och så väcker han mig. Jag ser förskräckt ut. Kanske för att han hade en kamera i nyllet. Sedan bytte mamma blöja på mig och jag låg och trallade och sjöng, helt lugn och fin.

 

Men sen... Några år äldre och en ren MARDRÖM. "April april din dumma sill, jag kan lura vart jag vill" var visst populärt att skrika. Jag inser hur otroligt omöjlig jag måste ha varit. Vilken lungkapacitet jag hade! Och så säger pappa i köket att "Här är Sara ett år senare. Hon har blivit längre och bredare". Jo, jag har alltid varit tjock. Jag var helt enkelt ett stort barn.

 

Men söta var vi. Mamma var riktigt stilig och bjöd på en nakenshock, pappa var också stilig, speciellt med en lössnus i käften. Det var underligt att se kvarteret jag är uppväxt på, för när jag var liten fanns det fyra hus. De byggde senare ytterligare nio parhus och det är så jag minns det, inte alls så mycket skog.

 

Jag var dock en kärleksfull liten sate och har nog alltid varit det. Jag pussade farbror Hans, fast jag såg till att vrida bort munnen och pussa på kinden. Sedan pussades jag med pappa och slickade honom på kinden vilket kanske var att ta det lite för långt. Men jag var snäll även om jag kunde vara en pain in the ass med min impulskontrollstörning eller vad man ska kalla det. Allt jag minns från mina tidiga år var hur fel det ofta blev när jag skulle umgås med andra, för jag var så intensiv.

 

När filmstunden var över så gick mamma och Åke på en promenad. Jag pysslade med annat. Efter en sen lunch åkte vi till mormor. Jag körde arga leken med pappa och förlorade på en millisekund. Sedan lekte jag och Åke arga leken. Jag förlorade. Och ja, när Åke och pappa utmanade varandra i arga leken så var det jag som började garva. Jag var tvungen att göra andningsövningar och blunda för att inte förstöra leken.

 

Väl hemma igen så sov jag en timme. Jag var så otroligt trött. Sedan har vi umgåtts i vardagsrummet och pratat sådär som bara vi gör, och mamma läste ur min bok med noveller av Edgar Allan Poe. Middagen blev lång och sedan fikade vi i vardagsrummet igen.

 

Jag respekterar verkligen mamma, pappa och Åke, deras åsikter och tankar. De är väldigt kloka och insiktsfulla. Jag fann mig lyckligt lottad som har dem som familj och jag kände mig inte sådär bortkommen som jag brukade göra när allt i mitt liv kretsade kring mitt dåliga mående.

 

För det gör det inte nu, i alla fall inte på samma sätt. Nu kretsar det kring återhämtning.

 

Nu ska vi se Hair. Det är viktigt, förstår ni. Det här är mammas grej. Så jag sätter punkt här och önskar er alla en god fortsättning.

 

Imorgon blir jag själv i huset med fröken Frimodig på besök. Jag ska smida nyårsplaner med henne hade jag tänkt. Det blir nämligen en episk fest med Lady GaGa-tema och det kan bli hur bra som helst!

 

Behöver jag skriva att jag saknar Mary? Och faktiskt, så längtar jag efter våra djur. Men var sak har sin tid, och jag vill verkligen få tid med min familj också.